grinbellan

 

Länge sedan jag bloggade här inne igen. Jag tänkte försöka mig på publicera en del av inläggen jag har på min andra blogg även här men på svenska då. Vi får se hur det går! 

 

Den här månaden har varit alldeles galen med allt från födelsedagsbarn till dödsfeber. Och allt därimellan. I helgen hade vi vårt första födelsedagskalas och minnena efter den dagen kommer ligger mig redan varmt om hjärtat! Det är nu ålderdomens minnen skapas! 

 

Kalenderinserten jag använder mig av kommer från Cocoa Daisy även de flesta stickers och stämplar är hämtade från deras planner kit.

 

Det första jag brukar göra är att skriva in mina jobbtider, de exakta tiderna har jag fyllt i i den tvåfärgade cirkeln. Det handlar inte så mycket om att mina arbetstider varierar särksilt mycket vecka till vecka som att jag gillar att ha tiderna visuellt i min kalender. 

Bjuder på en liten tutorial på den fickan jag gjorde idag. Måtten utgår ifrån en Midori i regular storlek. 

Vänd pappret och skåra vid 8 1/4"


Klipp till för ficka på högersidan. Klipp längs med skåran så långt ner du önskar. Vid det här laget ser arket ut så här. 

Vik in fickan mot mitten. 

Vik den andra fickan bakåt. 

Limma länga med kanten. 

Vik över kanten och tryck till ordentligt. 

Ta två ark med papper, jag har använt förpackningspapper från ett scrapkit jag prenumererar på. Vik på mitten och skär till 3 3/4x8. 

Tejpa fast häftet på mitten av den vänstra sidan. Vik upp och tejpa fast det andra arket inuti det första. 

Klart! Jag dekorerade med lite washi och en liten tab. 

Chip! 

Något jag tycker är både kul och lärorikt är att göra olika utmaningar, både egna och andras. Så senaste alstret är inspirerat av denna moodboard från Cili in Papers. Jag älskar de mjuka färgerna och kontrasten mellan de strikta linjerna och penseldragen. Och hus! Kan inte få för mycket hus. 

Resultatet:

 Jag tog med lite av det rosa och fokuserade på mjuka färger. Utmaningen jag gav mig själv var att använda så mycket som möjligt ut Crate Papers kollektion "Wonder". Och så klart att våga kladda! Vågade stämpla direkt på ett kort för första gången. Stämplarna kommer från Cocoa Daisy och är stämplade med StazOn "Jet Black". 

Min favoritbit ur layouten är den här bilden. Även medfotografen gillade den. F:et är urklippt ur ett 12x12 papper och passar extra bra eftersom tigerns namn börjar på F. 

Heluppslaget. Den andra sidan är också inspirerad av moodboarden men är med på ett annat ställe också. Där utmanade jag mig själv att använda lila bland annat. 

Här kommer en snabb lista! 

Och min känsla kring barnen. Jag gör supermånga misstag som förälder, varje dag hela tiden. Ibland lyckas jag dock göra som jag skulle vilja göra hela tiden men som andra kanske inte tycker är helt rätt. Till exempel i helgen sopade Tigern till ett annat barn med en sopkvast. Istället för att direkt skälla satte jag mig på huk för att prata med honom varpå han la händerna på min mun och sa "tyst, jag vill inte att du ska prata" så jag tittade bara på honom. För han visste vad han hade gjort och det var nog för honom. Många föräldrar hade tagit illa upp men svaret från föräldern i fråga var att jo visst hade han slagit till honom men det var eventuellt mer ett viftande som gått överstyr och kanske inte var helt med mening. Hon trodde hur som helst att han var medveten om vad som gått snett och att den vetskapen troligtvis var mer effektiv än en rejäl utskällning. Och så var det ju, när han la händerna på min mun och bad mig vara tyst var det för att han visste precis vad jag kände inför situationen. 

Även att låta barnen springa fritt i lokalen är något jag lärt mig mer. Låta Frallan utforska världen lite längre bort från mig och låta Tigern finna nya vänner. Självklart har jag dem i ögonvrån! Men miljön gör att jag vågar låta barnen upptäcka mer på egen hand. Och käre tid vad de växer av det! 

Det var på ett möte med lokalgruppen jag fick hjälp att göra ett så kallat superman toss första gången. Rilsträffarna har visat mig att det är fullt möjligt att bära barn mycket, ofta och överallt. Frallan har först nu börjat åka vagn lite grann och då främst med sin far som för närvarande är sjukskriven. Nu kan jag inte riktigt förstå hur jag skulle klarat av tvåbarnstiden utan sjal! 

För mig blev amningen superviktig för anknytningen med mitt första barn. Efter en tuff förlossning och en tuff första tid var amningen det som slutligen förde oss samman. När väl mat skulle introduceras fick jag panik! Tänk om maten skulle göra så han inte ville fortsätta amma? Tills någon i Amningshjälpen tipsade om BLW. Gubben trodde jag blivit tokig, bebisar äter väl puré? För mig kändes det mer självklart och så skönt! Ingen stress och vi åt tillsammans. Superkul ju! 

En helg om året får jag känna mig precis som alla andra. Någon kanske frågar om sjaltips eller frukostförslag till BLWande småtting. Det finns andra med upplevelser av amning utanför normen och det finns utrymme att dela erfarenheter kring det. 

Det finns många fler saker jag skulle vilja prova på, till exempel babypottning skulle jag vilja göra mer aktivt. Så häftigt att se barn som inte ens lärt sig gå men som kan säga till att de vill kissa eller bajsa. Jah skulle även vilja ha mina barn hemma länge länge. Och bara över lag vara lika awesome som de föräldrar jag träffat. 

Chip! 

Resan dit bestod av 6 timmar tåg och buss samt 3 byten. Själv med två barn. Och det gick så himla himla bra! Jag bestämde mig rätt snabbt för att bara slappna av och njuta av resan. Följa ungarna så gott som möjligt istället för att styra och ställa. Och kanske var det det som var nyckeln, att jag slappnade av så att de också kunde göra det. Jag märker ofta att min stress smittar av sig på barnen vilket ofta leder till konflikter och otrevligheter. 

Hemresan gick lika fint som ditresan. Första biten åkte vi med andra deltagare. Sen kom det jag på förhand befarade skulle bli den största utmaningen; 1.5 timme i TYST avdelning. Men varför oroa sig? Humlan sov som en stock större delen av resan och tigern mumsade förnöjt på en liten påse gott och blandat och tittade utöver landskapet. I en hel timme! Sen lekte han med sina nya bilar en sväng innan det var daga att packa ihop och kliva av. 

Så till slut kom en schleten men fantastiskt glad mor och barnaskara hem efter mitt livs kanske bästa helg. Jag har fått lära känna mina barn en smula bättre och jag har många ideer och tankar med mig i bagaget. 

Någon dag framöver delar jag med mig lite om på vilka sätt riksträffarna och Ammingshjälpen har hjälpt mig i mitt föräldraskap. So stay tuned ;) 

Chip! 

Extra tack till svärmor som ställde upp och handlade och pysslade om oss under gårdagen! 

Jag tänkte skriva ett gulligt och puttigt inlägg om Humlan som FYLLER ETT IDAG!! Men det förtjänar dels ett eget inlägg och dels en piggare skribent. 

Chip så länge! 

Jag kommer vara ledig på fredagar och tänkte se till att erbjuda lite fredagspepp! För vet ni vad? Jag är sagolikt trött på att ständigt läsa om på vilka miljoner, ofta motstridiga sätt, vi föräldrar gör fel. Antingen är våra barn ovårdade, vilda och gapiga eller så sitter de bara med paddor, datorer och smarta telefoner. De äter för mycket och för lite. Och så vidare. Jag är på riktigt så trött på att läsa putslustiga inlägg om föräldrars felande att jag vill göra ett riktigt vårskrik i sann Ronja Rövardotter anda. Därför vill jag istället hylla alla de fantastiska föräldrar som finns och vilken dag passar bättre än fredag att göra nåt sånt? 

Först ut är min egen syster. Sitt första barn fick hon ett par år före mig och jag var så imponerad av vilken koll hon tycktes ha! Hon var min förebild i föräldraskap långt innan jag själv fick barn. Och hennes fantastiska barn! En riktig sån gobete som får det att rycka lite extra i livmodern! Idag har barnaskaran vuxit till tre och jag är fortfarande imponerad. Jag älskar att höra hur hon tänker kring sitt föräldraskap och har fått många bra tips längs vägen. De pysslar, äventyrar och stökar ihop precis som det är när en har flera små. Alla tre är så olika varandra och jag är så tacksam att få vara del i deras familj. 

Med facit i hand är det mycket vi gör olika, saker jag var övertygad om att jag skulle eller inte skulle göra kändes inte lika rätt när mina egna barn väl kom. Gör det oss till olika bra föräldrar? Inte ett smack! Det är väl det som är att vara en bra förälder tänker jag; att se till barnens och sina egna behov. 

Så fina lilla lillasyster all pepp och kärlek till dig idag! 

Chip! 

Något som revolutionerade min syn på stämplar var vilka stämpeldynor jag valt att använda mig av. Från enbart svarta dynor till härliga dynor i regnbågens alla färger. 

Även svarta dynor finns i en mängd olika varianter beroende på vad de ska användas till. Det här är de jag använder för tillfället. 

•Versafine ger väldigt fina och detaljerade motiv. Den här dynan gillar jag skarpt! Fungerar på de flesta typer av papper. 

•StazOn går att stämpla på allt! Och då menar jag allt till och med plast. Motiven sitter som berget när det torkat. 

•VersaMagic är en chalk ink. Motiven blir inte lika krispiga och fina som med exempelvis Versafine. Den stora fördelen är att bläcket inte blöder igenom pappret utan lägger sig som en hinna på pappret. Dessutom ger det ett lite matt utseende som jag också gillar.

Sen så behövs så klart stämplar. Det finns ett gäng olika typer av stämplar och jag tänkte presentera ett par här. 

• längst ner ligger ett set med clear stamps. De är små genomskinliga gummiaktiga saker som fästs på ett akrylblock. Att de är genomskinliga gör att det är lätt att se var motivet placeras på papperet. Här snygga raka linjer och bullets on point! 

•den sista stämpeln är en omonterad gummistämpeln. Den ska också fästas på ett akrylblock. De är för all del supergulliga men jag erkänner jag är lat. Jag gillar när saker är enkla och ärligt talat är clear stamps så mycket enklare. Tycker jag. 

Sist men inte minst behövs så klart rengöring! Dels har jag en stamp cleaner men den använder jag bara när jag använder min StazOn dyna. Här kommer den andra prylen som helt förändrat mitt sätt att använda stämplar: våtservetter! Perfekt! Som småbarnsförälder har jag en rätt konstant tillgång på våtservetter. Bara att torka av och sätta tillbaka stämpeln där den hör hemma.

Jag är rätt kass på att ta hand om mina stämplar emellanåt. Men än så länge är det inget som märks, jag kanske har tur men det går fint att vänta med att göra rent stämplarna. Börjar de bli svåra att fästa på blocket så prova att tvätta dem med tvål och vatten. 

Även en musmatta kan vara ett bra knep att ta till när en stämplar. Den ger ett bra svikt åt underlaget när en stämplar vilket ger extra fina avtryck. 

Någon med fler bra stämpelknep? Fallgropar att undvika eller kanontips mottages gladeligen! 

Chip! 

Jag lovade ju en liten genomgång av min kalender. Så här kommer en liten kik. Är en del kvar att jobba på. 

Första dividern har en fiffig ficka på framsidan. Perfekt för förvaring av stickers, post its och annat bra. Under fliken har jag en tracker för väder. 

 

En sektion är dedikerad åt hjälpmammeprov. Jag har insett att ska det bli skrivet och klart måste det göras för hand! Jag behöver lära mig genom händerna helt enkelt. Så på första sidorna har jag skrivit ner frågorna till delprov ett. Sen har jag en dashboard jag hålat och använder som bokmärke (och skrivunderlag). Jag har klippt till hålen så att jag slipper öppna pärmarna varje gång jag ska byta sida. 

Den mest peppiga delen är den för barnvagnsmarschen som jag är med och hostar i år igen. Den stora skillnaden i år är att jag är ute i god tid samt har fixat lite struktur. Kan inte bli annat än succé! 

Det är ungefär så långt jag kommit än så länge. Väldigt lite kalender egentligen men tjänar väl sitt syfte! Bara färgerna gör mig glad ända in i själen. 

Jag har fått möjlighet att leka lite med papper idag och har gjort lite dividers till min gula Kikki K. Först hade jag tänkt lämna in sidorna för laminering men alltså jag gillar ju känslan av papper. Så okej de här kommer kanske inte hålla i år och dar men å andra sidan har jag en ursäkt att göra nya om de här blir fula och trista. 

Sen tog jag en av de dividers som satt i pärmen och använde för att måtta upp. Först mättade jag hela bredden inklusive fliken. 

Skar till papprena. 

Skar tills jag hade en trevlig liten bunt papper i samma storlek. 

Jag tog en av de gamla dividersen och klämde ihop tillsammans med papper och målade av konturen. Sen klippte jag helt enkelt med sax efter linjen. 

Så gjorde jag så flik för flik. 

Jag förstärkte flikarna med tabbklistermärken från We R memory keepers, klippte till dem knappt en millimeter utanför. 

Måttade upp avståndet mellan hålen. Jag brukar bara ta valfri pryl i pärmen och klamra fast med det jag vill ha hålat. Sen målar jag av hålen. 

Tryckte ut hålen med enhålspunsch. 

Det färdiga resultatet blev helt okej! Inte på långa vägar perfekt men jag är nöjd. Hann inte göra helt klart innan det var dags att lägga humlan. 

Återkommer med det färdiga resultatet samt en liten genomgång av vad som finns innanför pärmarna! 

Någon som är nyfiken på något pyssel ni vill att jag ska dela med mig av? 

Chip! 

Innan laptopen dök upp var det faktiskt rätt lugnt. Visst dök frågan upp men han köpte snabbt att vi inte hade TV. Men nu när han vet att vi har en liten liten dator som fungerar precis lika så är det inte alls lika lätt. Det är inte så att han aktivt kollar heller men så fort vi stänger av, om han så är i ett annat rum, blir han helt vansinnig! 

Själv börjar jag känna att det inte är helt optimalt. Speciellt eftersom vi såg hur mycket lugnare han började bli när han hade i stort sett ingen skärmtid alls. 

Så jag behöver tips på hur andra hanterar skärmtid! Hur hittar en balansen? Både för barnen och er själva. För ärligt talat kan jag som vuxen dra nytta av att koppla ifrån oftare också. Men hur genomlever en då de långa marathonamningarna? (Som fortfarande inträffar, exempelvis precis just nu). 

Chip! 

Favoriten var den första aktiviteten vi fann på. En superlång rutschkana. Tigerrutschkana inte desto mindre! Och glädjen i dretongen mins ögon går inte att ta miste på. Cirka så där glad såg han ut från att vi kom in till att vi skulle gå. 

Så himla häftigt att låta favoritpersonen helt och hållet styra dagen. Var vi skulle och när. Och hans glädje när jag klättrade med och åkte. Oj som vi skrattade tillsammans! 

Alla golvytor var täckta av heltäckningsmattor så min räsertiger kunde helnöjt springa på även mellan de olika aktiviteterna. 

Mitt i allt stoj och lek lunchade vi tillsammans. Det var nog det enda som Tigern själv inte fick bestämma över, han hade lätt kunnat hoppa lunchen till förmån för att svimma. 

Helt klart en av mina topp tre dagar i livet! Både jag och barnet var adrenalinkickade en bra stund efteråt. Får bli ytterligare en dag på Leos lekland inom en överskådlig framtid! 

Chip! 

Sen klädde jag hela asken i scrappapper som jag skar till. Alla hörn och skarvar klädde jag sedan i washitejp. Satte på en smula bling och fyllde på med godsaker av det osockrade men riktigt söta slaget. Innehållet slogs in i silkespapper jag återbrukade från min senaste Sirapsbox. 

Hela paketet gjordes med tusen barn springandes runt benen och andan i halsen då jag i sedvanlig tid var ute i sista sekund. Annars hade jag bjudit på en liten steg för steg guide. 

Men principen lyder: mät ask, klipp papper, limma och sätt ihop. Svär över att allt blir snett. Fippla lite med en skalpell. Rädda allt med washitejp. 

Delar av innehållet. Die cuts och stickers från Simple Stories, stor uggla från Happie Scrappie, häfte med post its från Filofax och lite annat smått och gott. 

Chip!

/Anna 

Ps Tess ska prova ditt recept hör någon dag, är grymt förtjust i sojafärs. Ska knåpa ihop en liten julklapp när det lugnat sig lite här! 

Den andra presenten är att sluta äta kött. Wohoooo! Fast jag kommer, åtminstone inledningsvis, fortsätta äta fisk och jag kommer inte att ställa krav på utomstående. Så i år till julbordet provar jag lite nya saker. Ska bli spännande! 

Eftersom det var ett tag sen jag var vegetarian så är jag lite ringrostig. Med barn och gubbe krävs det lite mer fantasi än när jag bara behövde tänka på mig själv. Så ös på med recept! Och vilka nya produkter på vegmarknaden är värda att prova på? Stor fördel om det även är glutenfritt! 

Nu ska jag stänga av skärmen för idag. 

God jul! 

Den nya arbetsplatsen är även en ytterst stark symbol för det svenska folkhemmet nämligen folkets park här i stan. Vi fick möjlighet att ta en sväng i parken och jag är ledsen över två saker. Dels att jag inte hade annat än min mobilkamera att fota med och dels att mina fotoskills inte gör parken rättvisa. 

Vi började vår runda utmed kiosklängan. Det är nåt lite sorgligt med en sån här plats när den står helt tom. Igenbommade luckor och uppställda stolar. Själv är jag mer van att här brukar vara fullt med liv och rörelse. 

Tänk vad många minnen som ligger här! Möten och upplevelser. Kanske har någon träffat en vän för livet just här. Eller stulit sin första kyss en ljum sommarkväll. 

På precis den här scenen såg jag för första gången en av mina favoritartister, Kristian Antilla, för 13 långa år sedan. Idag lekte vi lekte i lövhögarna istället. Och tigern fick härja på scenen. Omåttligt populärt! 

Vissa av oss plockade pinnar. Det var av högsta vikt att detta dokumenterades. "Ta kort på den mamma" var en rätt tydlig uppmaning från tigern. 

Vi gick runt men bra stund inne på området. Och det är svårt att lämnas oberörd av en sån här plats. Här har varit festivaler, danser, loppisar, familjekvällar och så mycket mer! Hade jag haft tid och ork hade jag velat hitta på något själv här. 

Jag blir sugen på att fylla parken med teatrar och tombola och clowner och skrattande barn i plural. Ballonger och konfetti och varm korv med mesig senap och rinnig ketchup. 

Sen gick vi in igen. Sa puss och hejdå på gubben innan vi begav oss hemöver igen. 

På hemvägen tänkte jag på alla fantastiska artister som spelat på den här leriga grusplanen. Det är ändå svårt att förställa sig Björk och fyrverkerier en dag i juli så här en eftermiddag i december när livet liksom knallar på alldeles som vanligt.