And nothing ever happens...

oavsett hur mycket jag vill det så kommer det ta mig tusan inte upp något i krukorna. Än i alla fall. Har förvisso inte tagit hand om de stackars liven så som jag kanske borde. Men va tusan. Kom igen nu fröna!! Men det kanske är när man börjat tappa hoppet som de dyker upp kanske? Så som palmen i fönstret har gjort, jag klippte av den i höstas för den var så lång och ful och när jag var på vippen att slänga den så dök det upp tre nya skott högst upp! Hoppas att det är likadant med mina fröbäbisar också!
På tal om något helt annat så har jag lärt gubben min att äta surkål! Vi hade en österrikisk kväll här i lördags då jag provade på ett recept på Zegerdinergulasch med semmelknödel som jag fått av min farfar och jäklar i min låda vad gott det var. Och det gick dessutom hem hos dem som aldrig hade provat det tidigare!
Chip!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0