This time around, part 2: 5 of 5

Kaffeeeeee monster. Även en hamster blir trött och får ont i tassarna efter en sådan dunderkväll. Att fylla på kaffe är då det enda sättet att orka med livet. Oj oj oj.

Man skulle ju kunna tro att det var raka vägen till kö som gällde men vi hade lite bättre idéer på hur dagen skulle spenderas. Därför begav vi oss av till Hyde park.

Där hittade vi helt fantastiska tjejer som ville dansa med oss. Lycka! Vad som allt detta dansande ska resultera i får ni veta lite senare i veckan.

Att hitta i en stor stad som London visade sig vara svårt. Tur att det finns fina kartor att ta hjälp av. Vad ska en stackars hamster annars göra?

 

Tyvärr så fick redaktionens fotoutrustning driftstopp så Harald hade inte möjlighet att slutföra dagens uppdrag. Redaktionen kan dock avslöja att dagens väder var betydligt bättre. Det vill säga bara mycket lite regn. Och ett nytt paraply. För att säga några ord om spelningen så är det i skrivande stund väldigt svårt att sätta ord på en kväll som denna. Fantastisk räcker liksom inte riktigt. Sjukt mycket energi och ett Hanson som trivdes minst lika mycket som de hundratals fans som skrek halsar sönder och samman och sjöng till lungorna sprängdes. En och annan hälsena strök säkerligen med under hoppande och dansande. Men det hör väl liksom till en kväll som denna? Några höjdpunkter kan väl sägas vara ”In the city” med en extatisk Taylor som frågar: ”Do you love me?” Behöver jag säga vilket svar han fick? Eller vilket svar han fiskade efter… Han frågar vi svarar. Han vill aldrig sluta fråga och vill aldrig sluta svara. Vi vill aldrig sluta vara just där och då. Så enkelt är det faktiskt.

Energi vänner energi.

Chip!

Ps. ett litet ps känns på sin plats. Dagens roligaste eller kanske mest skillade händelse är när Zac lyckas riva sitt micstativ, eller snarare den efterföljande räddningen. Zac lyckas både spela trummor, på något sätt hålla sin mick och dessutom sjunga lead på sången de precis påbörjat under ungefär en halv framåt. Allt detta medan en av deras roddare försöker få fason på stativet. Ike som står framför oss försöker inte ens kväva skrattet som vällde upp över den något absurda situationen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0