Mm
Ibland är livet allt bra gôtt. Just nu: cashewnötter och Liv Strömqvists Kunskapens frukt. En kan helt klart ha det sämre. OBS att nötterna är i medicinskt syfte. Rackarns krypningar i benen!
Chip!
2 månader
Innan dygnet vänder blad tänkte jag fira att det just precis idag är två månader kvar tills första storleksbedömningen på humlan. Det är ju ingenting. Efter det kan vad som helst hända. Eller vad som helst, vad som ska ske är väl rätt bestämt det är väl egentligen bara själva tidpunkten som är kritisk så att säga. Spännande!
Och så fyller far min år. Hurra, hurra, hurra, hurra!
Chip!
Ett litet farväl till förmån för nya äventyr
Efter att ha odlat ett par år ute på lotten har vi efter många om och men i stort bestämt oss för att det är dags att säga farväl till den lilla biten jord. Att ta sig ut med små barn, plural i sommar, kräver allt för mycket planering och arbete för att det ska kännas helt värt mödan. Dessutom är vi sjukt dåliga på det där med gräsklippning, dels saknas gräsklippare och dels saknas motivation.
Hur som har vi istället vänt blicken något närmare hemmet. Närmare bestämt en för tillfället outnyttjad bit av trädgården. Jag tog med tigern upp för en kik under förmiddagen och konstaterade att visst blir det en del jobb men inte alls så mycket som jag i min fantasi föreställt mig. Faktum är att det största problemet är att flytta komposten som för tillfället består av en gigantisk hög trädgårdsavfall. En del småsly behöver tuktas så klart. Ett litet syrenträd som inte gör någon glad behöver fällas. Och så klart lådor komma på plats, jord och gödsel fyllas på osv. Men i min hjärna var det ett enda stort virrvarr av kompost och syrénbuskar vilket visade sig inte alls stämma. Först ska vi förankra idén hos hyresvärden så att vi inte gör något dumt. Har dock svårt att se vad han skulle ha emot vårt lilla projekt.
Så min födelsedagsönskan för i år blir av praktisk karaktär. Så många händer som möjligt som kan och vill hjälpa till en sväng med spade och grep. Det är väldigt långt i förväg men tiden går fort osv ;)
Chip!
Fredagslöfte
Jag har gett mig själv ett lite försenat nyårslöfte; att bara görat! Så himla ofta som jag struntar i att göra saker för att jag är rädd att resultatet inte ska bli som jag tänkt. Att jag inte på förhand har klart för mig vilka färger eller papper jag ska välja. Nej nu räcker det. Jag måste ta mig ur det här perfektions träsket. Det behöver faktiskt inte ens bli lite bra bara det blir något. Så nog med handlingsförlamning nu kör jag!
Fick hem en helt fantastisk sjal idag. Fem meter regnbåge att använda i sommar med lillräkan. Sjukt nöjd! Ska försöka prova den lite bättre i helgen, kvällens tappra försök resulterade i ett riktigt slarvigt knyt. Fick muta Tigern med cornflakes för att ens få försöka knyta upp honom så det var väl inte helt optimala förutsättningar så att säga. En Girasol gold rainbow diamond weave är det i alla fall så nu behöver jag inte sukta regnbåge mer. Är faktiskt ett av ytterst få inköp vi gör till räkan. Den och två dreglisar är allt, utöver förbrukningsartiklar då. Resten har vi sparat efter Tigern. Återstår gör bara en genomgång av allt (igen) och sortera upp en smula bättre.
Nu ska jag fisa och pilla mig en smula i naveln innan jag lägger mig. Fira att jag hållt mig vaken efter nattningen.
Chip!
Phew!
Då var äntligen gluskobelastningen avklarad. Denna graviditet med godkänt resultat. Skönt att ha en sak mindre att oroa sig för. Men usch vad äcklig den där sörjan en ska dricka är. Tur en inte behöver göra det ofta! Hade med mig en stickning att fördriva tiden med och vips hade två timmar gått. Fantastiskt!
Nu firar jag med en caféfrukost. Hade resultatet varit ett annat hade det blivit en deppfika. Det gäller att anpassa sig efter situationen så att säga. Ska snart bege mig till jobbet och göra några timmar innan jag hämtar upp Tigern och vi tillsammans med gubben far ut på äventyr.
Snart helg igen. Det är rysligt vad fort tiden går. Dags att beställa årets fröer snart. Det blir en del förändringar i årets odlande men mer om det vid ett senare tillfälle.
Chip!
Sista trimestern
Idag går jag in i vecka 29. Helt galet! Den här gången har det sannerligen gått fort. Tusen saker har hunnit hända under tiden och det har inte funnits samma tid att bara klappa magen.
Och magen den växer vilket vissa känner ett starkt behov av att påpeka. Jag är så rasande trött på "är du säker på att det inte är tvillingar" eller "höhö ja det var en rejäl kula". Som att det inte finns några som helst spärrar för vad en kan säga till en gravid person. Jag känner mig inte alls så där strålande och säker så att den typen av kommentarer bara rinner av. Sanningen är att jag skäms för min mage. Inte en enda bild på magen har jag tagit bara för att jag skäms så innerligt mycket. Jag vet det låter larvigt. Helt klart är i alla fall att fatshaming inte begränsas till icke gravida. Det i kombination med att jag är lite smått livrädd för att återigen föda en 5+ kgs bebis gör att den typen av skämt känns.
Nu ska jag mäta blodtryck och annat skoj!
Chip!
