Sjalträff
I förra vecka hade vi en liten sjalträff. Det har kommit några nya bebisar nu i bekantskapskretsen och vi har alla olika erfarenheter av bärdon. Humlan är sjalad sen dag ett och vi har faktiskt sålt vagnen då den bara stod i vägen. 
Så himla härligt att få klämma och känna på lite andra sjalar och selar. Det tyckte även Humlan som glatt smaskade på vår Hoppediz. Den sjalen har en speciell plats i hjärtat vill jag lova! 
Med tre föräldralediga mammor så hade vi självklart lite knytlunchfika. Knyt konceptet är verkligen så himla fint och blir alltid fantastiskt gott! Älskar att vi alla får vara med och bidra ❤️ 
Fick bita mig i tungan för att inte norpa med mig den här fina teburken! Så fin! Hoppas vi får till fler tillfällen och kanske några fler föräldrar och barn för det var riktigt trevligt!
Chip!
(*) jag är inte bärcoach så läs gärna på lite mer själv om du är intresserad av att bära. Precis som allt annat är säkerhet och ergonomi viktigt!
(**) detta gäller för vävd bärsjal. Trikåsjal bärs enbart på mage och med flera lager tyg över ryggen. Sele rekommenderas på rygg från först sex månader då de inte ger samma stöd för nacken som en bärsjal gör.
Uppmuntrafetma?
I en stor del av mitt liv har jag ägnat mig åt det självhat jag som tjock förväntas ägna mig åt. Jag har lagt upp stränga dieter som jag sedan inte orkat genomföra pga ogillar att vara kraftigt hungrig. Jag har nupit i fettet och förbannat det. Jag har gråtit och haft ångest. Alltså listan kan verkligen göras superlång. Parallellt med detta har jag blivit utsatt för det tjockhat som finns i samhället. Ofta förklädd till omtanke. Ofta av människor som står mig nära.
Men det räcker nu! Jag är trött på att hata min kropp. Min tjocka fantastiska kropp. Jag är trött på utläggningar om vad ditten och datten gör med min kropp. Och yes det är här en del säger "men sluta uppmuntra fetma". För det är det som är så skevt idag. En tjock människa som slutar försvara sig som gör som hen vill med sin kropp, som slutar hata sin kropp får direkt veta hur ohälsosamt det är med övervikt. För det första så är tjocka människor i regel rätt välinsatta i såväl vad en ska och inte ska äta (eyy med alla välmenande råd samt drivna av självhat så har vi lärt oss, tro mig!) som i vilka risker en tjock kropp förväntas vara utsatta för. För det andra är det många gånger som själva fetthatet är farligare än själva fettet. Tjocka människor som felbehandlas av en tjockföraktande vård. Tjocka människor som stressar och får ångest över sina kroppar.
Jag skulle kunna fortsätta skriva men jag får lägga band på mig. Vill en ha lite kroppspepp så är Instagram fullt av fantastiska människor som Lady Dahmer, Apansattigranen, Karins konstgrepp, Babe Ebba und so weiter.
Nu ska min tjocka fantastiska kropp fortsätta dagen i höstsolen.
Chip!
