grinbellan

Här kommer en snabb lista! 

Och min känsla kring barnen. Jag gör supermånga misstag som förälder, varje dag hela tiden. Ibland lyckas jag dock göra som jag skulle vilja göra hela tiden men som andra kanske inte tycker är helt rätt. Till exempel i helgen sopade Tigern till ett annat barn med en sopkvast. Istället för att direkt skälla satte jag mig på huk för att prata med honom varpå han la händerna på min mun och sa "tyst, jag vill inte att du ska prata" så jag tittade bara på honom. För han visste vad han hade gjort och det var nog för honom. Många föräldrar hade tagit illa upp men svaret från föräldern i fråga var att jo visst hade han slagit till honom men det var eventuellt mer ett viftande som gått överstyr och kanske inte var helt med mening. Hon trodde hur som helst att han var medveten om vad som gått snett och att den vetskapen troligtvis var mer effektiv än en rejäl utskällning. Och så var det ju, när han la händerna på min mun och bad mig vara tyst var det för att han visste precis vad jag kände inför situationen. 

Även att låta barnen springa fritt i lokalen är något jag lärt mig mer. Låta Frallan utforska världen lite längre bort från mig och låta Tigern finna nya vänner. Självklart har jag dem i ögonvrån! Men miljön gör att jag vågar låta barnen upptäcka mer på egen hand. Och käre tid vad de växer av det! 

Det var på ett möte med lokalgruppen jag fick hjälp att göra ett så kallat superman toss första gången. Rilsträffarna har visat mig att det är fullt möjligt att bära barn mycket, ofta och överallt. Frallan har först nu börjat åka vagn lite grann och då främst med sin far som för närvarande är sjukskriven. Nu kan jag inte riktigt förstå hur jag skulle klarat av tvåbarnstiden utan sjal! 

För mig blev amningen superviktig för anknytningen med mitt första barn. Efter en tuff förlossning och en tuff första tid var amningen det som slutligen förde oss samman. När väl mat skulle introduceras fick jag panik! Tänk om maten skulle göra så han inte ville fortsätta amma? Tills någon i Amningshjälpen tipsade om BLW. Gubben trodde jag blivit tokig, bebisar äter väl puré? För mig kändes det mer självklart och så skönt! Ingen stress och vi åt tillsammans. Superkul ju! 

En helg om året får jag känna mig precis som alla andra. Någon kanske frågar om sjaltips eller frukostförslag till BLWande småtting. Det finns andra med upplevelser av amning utanför normen och det finns utrymme att dela erfarenheter kring det. 

Det finns många fler saker jag skulle vilja prova på, till exempel babypottning skulle jag vilja göra mer aktivt. Så häftigt att se barn som inte ens lärt sig gå men som kan säga till att de vill kissa eller bajsa. Jah skulle även vilja ha mina barn hemma länge länge. Och bara över lag vara lika awesome som de föräldrar jag träffat. 

Chip! 

Resan dit bestod av 6 timmar tåg och buss samt 3 byten. Själv med två barn. Och det gick så himla himla bra! Jag bestämde mig rätt snabbt för att bara slappna av och njuta av resan. Följa ungarna så gott som möjligt istället för att styra och ställa. Och kanske var det det som var nyckeln, att jag slappnade av så att de också kunde göra det. Jag märker ofta att min stress smittar av sig på barnen vilket ofta leder till konflikter och otrevligheter. 

Hemresan gick lika fint som ditresan. Första biten åkte vi med andra deltagare. Sen kom det jag på förhand befarade skulle bli den största utmaningen; 1.5 timme i TYST avdelning. Men varför oroa sig? Humlan sov som en stock större delen av resan och tigern mumsade förnöjt på en liten påse gott och blandat och tittade utöver landskapet. I en hel timme! Sen lekte han med sina nya bilar en sväng innan det var daga att packa ihop och kliva av. 

Så till slut kom en schleten men fantastiskt glad mor och barnaskara hem efter mitt livs kanske bästa helg. Jag har fått lära känna mina barn en smula bättre och jag har många ideer och tankar med mig i bagaget. 

Någon dag framöver delar jag med mig lite om på vilka sätt riksträffarna och Ammingshjälpen har hjälpt mig i mitt föräldraskap. So stay tuned ;) 

Chip! 

Extra tack till svärmor som ställde upp och handlade och pysslade om oss under gårdagen! 

Jag tänkte skriva ett gulligt och puttigt inlägg om Humlan som FYLLER ETT IDAG!! Men det förtjänar dels ett eget inlägg och dels en piggare skribent. 

Chip så länge! 

Jag kommer vara ledig på fredagar och tänkte se till att erbjuda lite fredagspepp! För vet ni vad? Jag är sagolikt trött på att ständigt läsa om på vilka miljoner, ofta motstridiga sätt, vi föräldrar gör fel. Antingen är våra barn ovårdade, vilda och gapiga eller så sitter de bara med paddor, datorer och smarta telefoner. De äter för mycket och för lite. Och så vidare. Jag är på riktigt så trött på att läsa putslustiga inlägg om föräldrars felande att jag vill göra ett riktigt vårskrik i sann Ronja Rövardotter anda. Därför vill jag istället hylla alla de fantastiska föräldrar som finns och vilken dag passar bättre än fredag att göra nåt sånt? 

Först ut är min egen syster. Sitt första barn fick hon ett par år före mig och jag var så imponerad av vilken koll hon tycktes ha! Hon var min förebild i föräldraskap långt innan jag själv fick barn. Och hennes fantastiska barn! En riktig sån gobete som får det att rycka lite extra i livmodern! Idag har barnaskaran vuxit till tre och jag är fortfarande imponerad. Jag älskar att höra hur hon tänker kring sitt föräldraskap och har fått många bra tips längs vägen. De pysslar, äventyrar och stökar ihop precis som det är när en har flera små. Alla tre är så olika varandra och jag är så tacksam att få vara del i deras familj. 

Med facit i hand är det mycket vi gör olika, saker jag var övertygad om att jag skulle eller inte skulle göra kändes inte lika rätt när mina egna barn väl kom. Gör det oss till olika bra föräldrar? Inte ett smack! Det är väl det som är att vara en bra förälder tänker jag; att se till barnens och sina egna behov. 

Så fina lilla lillasyster all pepp och kärlek till dig idag! 

Chip!