grinbellan

Åh jag ser verkligen fram emot helgen! Vi ska ha tårtkalas ute på lotten (som numera är döpt till "Lilla Freden") och tanken är att vi även ska få lite bra jobb gjort. Grilla ska vi göra också och bara ta det lugnt. Det som blir gjort det blir gjort. Kommer bli kick ass!!

Det som slagit mig är att jag måste investera i tråkgrejer som skottkärra, kompostgaller och vattenslang. Får bli billigaste billiga av allt för aj aj aj vilka priser! En lyxvariant får det bli senare i livet. Har upptäckt att just skottkärra verkligen är en sån sak som är ganska skönt att ha egen, förra helgen använde vår granne sin skottkärra själv=den var upptagen. Den har ju ett par användningsområden som känns hyfsat nödvändiga så som hämta saker och forsla bort saker. Pretty important stuff med andra ord.

I övrigt så har det så sakteliga börja dyka upp saker. Det räcker med att vara borta bara ett par dagar så säger det POFF! Nu har jag inte varit ute sedan i tisdags så det ska bli spännande att se vad växterna kan tänkas ha hittat på!

Nu ska jag jobba färdigt för idag. Ikväll ska vi kika på cykel (typ jordens bästa födelsedagspresent, fatta egen cykel!! Ah lyx!) och så ska jag fortsätta på Lilla Fredens flagga. Någon som kan gissa vilket motiv den har? Vinnaren får ett besök på Lilla Freden och en kram.

Chip!

Ps. Om man vill kan man ju faktistk göra en riktigt spexig skottkärra. Typ så HÄR! Jag är sjukt sugen! Speciellt den gröna tycker jag är sjukt söt.

Gubben och jag har spenderat all tid vi bara orkat ute i solen på lotten de senaste veckorna. Och det har sannerligen givit resultat! Det är himla häftigt att se allt växa fram steg för steg och varje gång gör skillnad. Vi har grävt och kånkat och slitit. Och fikat. Och skrattat. Och pratat strunt och väder.

Men utan alla urfina människor runt omkring hade vi inte kommit på långa vägar lika långt. För herrejösses vad snälla folk är! Vi har fått så många plantor och pryttlar så jag egentligen borde skämmas ögona ur mig. Vår närmsta granne har bistått med pallkragar och massor av fin kompost. Dessutom får vi lov att ställa spade och grep i hennes förråd. För att inte tala om bra tips och trevliga pratstunder! Bärplantor har vi också fått, av folk på jobbet och från vänner. Så nu finns det både två sorters hallon, rabarber, jordgubbar och snarta vinbär. Och en massa små pryttlar och saker som liksom underlättar. Och blommor.

Jag börjar inse det att det här med trädgård handlar väldigt mycket om att dela med sig. Det passar sig liksom väldigt bra. Jag vet ju själv hur det är med mina fröbebisar varje år. Jag har inte hjärta att slänga dem och så finns det de som gärna vill ge dem ett nytt hem. Alla blir glada helt enkelt!

Fast idag har jag lyxat till det och köpt en liten buske. De hade utförsäljning på torget så en liten liten krusbär för blott 35 kronor fick följa med mig hem.

Chip!

Igår firades gubbens födelsedag. Idag har tulpanerna dessutom haft vett nog att börja slå ut. Får då lov att sägs att jag är ganska nöjd med resultatet.

...kan man väl gissa var jag har farit fram?

Arbete är ju nu som alltid ett hett ämne. Fler ska i arbete, vi ska arbeta mer och längre. Själva arbetet har gått från att vara något som ska försörja och nära våra liv till att vara våra liv. Vi har blivit våra arbeten och står du utanför så är det något som är fel, helst på dig.

Fler jobb ska det skapas. Vilket i klarspråk betyder mer ska produceras och mer ska konsumeras. Detta samtidigt som vår planet tydligt visar att vi redan för länge sedan passerade gränsen för vad som är rimlig konsumtion. Banker ska räddas och länder ska räddas. Vi kämpar med konstgjord andning på ett system som håller på att förgöra sig självt. Min tanke är att vi kanske borde tänka om. Kalla mig gärna lat och oarbetsvillig eller oambitiös eller vad katten du nu vill ge det för epitet. Men ärligt talat är det mer pengar och mer prylar vi vill ha eller är det kraft och tid att göra det som gör oss hela som människor?

Varför ska vi driva upp tempot så förbaskat hela tiden? För vems skull är det bestämt att heltid ska vara 8 timmar om dagen? Jag kan med ganska stor säkerhet säga att det inte är oss själva vi gynnar. Fråga nästan vem som helst om vad de skulle ha mer av och jag är övertygad om att svaret är tid. Mer tid till vänner, mer tid till familj, mer tid till hobbys. Mer tid till att göra ingenting. Detta ingenting som idag föraktas som pesten. Detta ingenting som ger oss möjligheten att orka och vara så bra som människor som vi bara vill och kan.

Varför inte halvera arbetstiden? Och nej jag menar inte med bibehållen lön. Och ja jag vet att det skulle vara en tuff omställning ekonomiskt. Men förr eller senare kommer vi få ta smällen av vår levnadsstil och är det då inte bättre att vi själva kan sätta villkoren? Jag är ta mig tusan villig att begära medborgarlöner. Men men men säger kanske du. Ja varför inte säger jag. Jag tror på människan och jag tror på den inneboende viljan att göra bra saker och viljan att bidra. Ibland kan det bara bli så att man för stunden inte har något att göra. Dessutom skulle det då bli ganska uppenbart vilka prylar som vi ser som absolut nödvändiga. "Öh nej jag tänker inte lägga min tid på att göra [sätt in valfri poänglös pryl här]" så gör man något som man tycker är bra istället. Typ träffar en kompis eller hjälper en gamling. "Öh vaddå att jag ska arbeta hela sommaren så att jag kan betala dig hutlösa summor pengar för att du lånat ut av ditt överflöd som har skapats av att andra har lånat pengar före mig?" och så gör man något vettigt istället. Typ rensar ogräs eller åker ut och fiskar med sin dotter.

Och sluta hitta på idiotier som att jo men alltså är man ung så kan man ju jobba lika mycket men med mindre lön/sämre villkor/längre pendlingsavstånd/längre flyttar. Det hjälper liksom inte, det gör bara en redan utsatt grupp människor mer utsatta. Gruppen människor som lär sig att ett arbete inte handlar om att du ska kunna påverka eller må gott utan om att ta vad som helst och niga och bocka inför chefen (och dessutom vara jääääävligt tacksam för att du har ett arbete oasvett under vilka villkor det må vara). Du vet ju liksom inte hur länge du får stanna denna gången. När provanställningen/praktiken/gränsen för lägre arbetsgivaravgift/annat tidsbegränsat fenomen är passerad kommer du få vara kvar då? Förlorar du din chans att försörja dig om du står upp för dig själv och säger ifrån? Jag blir fan arg. Arg och förbannad. Och jag är säker på att det är fler som känner som mig ändå ser jag förhållandevis få knutna nävar.


Nej 4 timmars arbetsdag och ståuppfördigsjälvkunskap som obligatoriskt ämne i skolan. Punkt.

Chip!

Från och med idag kan jag titulera mig kolonist! För 1000 pix om året är jag fri att göra näst intill vad jag vet med mina drygt 200kvm jord. Lotten är ny för i år så det är ingenting gjort än så länge vilket betyder två saker:

1. Jag har ingenting annat än min egen fantasi att förhålla mig till!! Wiiie!!
2. En hel massa jobb...

Var dit och träffade ordförande och kassör för rundvandring och kontraktskrivande. Fick veta en hel massa bra och har blivit lovad en tur till ett bra ödehus för att kika på gamla fina växter. Är upp över öronen glad och ser fram emot att få påta och greja i sommar! Blir nog inget hus i sommar men va tusan tält har funkat förr.

Nu ska jag återgå till dagens söndagsångest som innebär att läsa om bärodling och alldeles för mycket smågodis.

Chip!

Igår var en riktig skitdag. En sån dag som man vet redan när man går upp att den kommer bli riktigt jävla dålig. Första tecknet är den där obehagliga känna sig tjock och ful känslan. Sen är det inga kläder som passar eller tilltalar. Visst tusan snöar det igen också! Tusen mil snö och mer som bara vräker ner. Då är ingenting roligt längre. Väl på tåget med en mage som känns som en near to exploding zeppelinare blir du tvungen att byta tåg på resan till jobbet. Just den dagen. Med snö upp till armvecket. Bitterheten liksom slickar dig i ansiktet likt en överexalterad blodhund.

I det stadiet hör och läser jag tusen "grattis på kvinnodagen". VA FAN!?!? Ge mig knutna nävar och arga utrop! Vadå grattis? Grattis till låg status och magsår? Eller grattis till lägre lön för lika arbete? Jag går väl inte och grattar judar på förintelsedagen eller andra utsatta grupper på sina dagar. Kvinnodagen är till för att uppmärksamma den skeva könsmaktsordningen samt det förtryck som kvinnor v ä r l d e n ö v er utsätts för och då bli jag ta mig tusan provocerad av grattisönskningar och blomkvastar. Snacka om att använda härskartekniken förminskande.

Som tur var fick jag vara arg över telefon med en utmärkt vän igår. I present av gubben fick jag även vara arg över en skål linssoppa i soffan. Plus att han tog fram ett klipp från Tankesmedjan där de sa precis det jag tänkte med.

Så inte grattis i efterskott på kvinnodagen. Ut och kräv det du och din snippa förtjänar!

Chip!

Ps. Jag har blivit med kolonilott! Så är det någon som har spännande perenner, frön eller bärbusksticklingar tas de gladeligen emot!