My Yellow sunshine

Jag lovade ju en liten genomgång av min kalender. Så här kommer en liten kik. Är en del kvar att jobba på. 
Första dividern har en fiffig ficka på framsidan. Perfekt för förvaring av stickers, post its och annat bra. Under fliken har jag en tracker för väder. 
 
Nästa flik är dedikerad åt odling. Bland annat har jag en lista på vilka sorter som ska odlas och vilka frön som finns. Kanske kan det här året bli året då jag faktiskt håller mig från att köpa alla frön? Det finns även listor på vilka frön som ska förodlas, vilken månad samt veckoblad där jag kan hålla ordning på när saker åker i jorden, groning, omplantering och så vidare. Perfekt! 

En sektion är dedikerad åt hjälpmammeprov. Jag har insett att ska det bli skrivet och klart måste det göras för hand! Jag behöver lära mig genom händerna helt enkelt. Så på första sidorna har jag skrivit ner frågorna till delprov ett. Sen har jag en dashboard jag hålat och använder som bokmärke (och skrivunderlag). Jag har klippt till hålen så att jag slipper öppna pärmarna varje gång jag ska byta sida. 

Den mest peppiga delen är den för barnvagnsmarschen som jag är med och hostar i år igen. Den stora skillnaden i år är att jag är ute i god tid samt har fixat lite struktur. Kan inte bli annat än succé! 

Det är ungefär så långt jag kommit än så länge. Väldigt lite kalender egentligen men tjänar väl sitt syfte! Bara färgerna gör mig glad ända in i själen. 


Olaminerade dividers

Först vill jag passa på att tacka för alla tips vi fick om skärmtid. Vi försöker hålla oss till en gång på kvällen och så bestämmer vi innan vi sätter på laptopen vad och hur mycket som ska kollas på. Den här veckan har det blivit mycket Pettson och Findus- Glömligheter. Vi stänger aldrig av mitt i utan låter alltid avsnitt eller film gå färdigt om det inte är så att han blir bråkig eller går därifrån. Börjar han tex plocka bort tangenter eller slå på lillebror så är han (oftast) för trött för att egentligen kolla på film. Vi är inne i en period där han inte alltid sover middag längre och de dagar han inte gör det är han kalastrött redan rätt så tidigt. Klurigt! 

Jag har fått möjlighet att leka lite med papper idag och har gjort lite dividers till min gula Kikki K. Först hade jag tänkt lämna in sidorna för laminering men alltså jag gillar ju känslan av papper. Så okej de här kommer kanske inte hålla i år och dar men å andra sidan har jag en ursäkt att göra nya om de här blir fula och trista. 

Olaminderade dividers 
Först valde jag ut ett gäng papper i cardstock. Vill en göra dem lite rejälare kan en klistra fast pappret på tunn kartong eller dylikt men då är också risken att det blir lite bulkigt. 


Sen tog jag en av de dividers som satt i pärmen och använde för att måtta upp. Först mättade jag hela bredden inklusive fliken. 

Skar till papprena. 

Skar tills jag hade en trevlig liten bunt papper i samma storlek. 

Jag tog en av de gamla dividersen och klämde ihop tillsammans med papper och målade av konturen. Sen klippte jag helt enkelt med sax efter linjen. 

Så gjorde jag så flik för flik. 

Jag förstärkte flikarna med tabbklistermärken från We R memory keepers, klippte till dem knappt en millimeter utanför. 

Måttade upp avståndet mellan hålen. Jag brukar bara ta valfri pryl i pärmen och klamra fast med det jag vill ha hålat. Sen målar jag av hålen. 

Tryckte ut hålen med enhålspunsch. 

Det färdiga resultatet blev helt okej! Inte på långa vägar perfekt men jag är nöjd. Hann inte göra helt klart innan det var dags att lägga humlan. 

Återkommer med det färdiga resultatet samt en liten genomgång av vad som finns innanför pärmarna! 

Någon som är nyfiken på något pyssel ni vill att jag ska dela med mig av? 

Chip! 

Skärmtid

Vi har ett litet dilemma här hemma! För ett gäng veckor sedan plockade vi bort vår TV. Vilket har gått kanon! Eller alltså nu har TVn blivit ersatt av en laptop som fyller i stort sett samma funktion. För att kort förklara problemet så blir vår stora unge betydligt sämre i humöret när det blir för mycket skärmtid, upplever vi i alla fall. Det är ett evigt tjat om att få se på TV och när väl laptopen åker på blir han härjig och slåss och förstör saker. Den stackars laptopen har snart fler tangenter som saknas än som sitter kvar...

Innan laptopen dök upp var det faktiskt rätt lugnt. Visst dök frågan upp men han köpte snabbt att vi inte hade TV. Men nu när han vet att vi har en liten liten dator som fungerar precis lika så är det inte alls lika lätt. Det är inte så att han aktivt kollar heller men så fort vi stänger av, om han så är i ett annat rum, blir han helt vansinnig! 

Själv börjar jag känna att det inte är helt optimalt. Speciellt eftersom vi såg hur mycket lugnare han började bli när han hade i stort sett ingen skärmtid alls. 

Så jag behöver tips på hur andra hanterar skärmtid! Hur hittar en balansen? Både för barnen och er själva. För ärligt talat kan jag som vuxen dra nytta av att koppla ifrån oftare också. Men hur genomlever en då de långa marathonamningarna? (Som fortfarande inträffar, exempelvis precis just nu). 

Chip! 

Lekland

Ända sen långt före vi skaffade barn har jag drömt om att få åka på lekland. Jag hade långt gående planer på att låna syrrans ungar för att själv kunna ägna en heldag åt att åkas rutschkana och klättra runt. Sen hände livet. Så först förra helgen blev det premiär! Jag lämnade Humlis med gubben och drog med Tigern och några kompisar till oss vidare till grannkommun. 

Favoriten var den första aktiviteten vi fann på. En superlång rutschkana. Tigerrutschkana inte desto mindre! Och glädjen i dretongen mins ögon går inte att ta miste på. Cirka så där glad såg han ut från att vi kom in till att vi skulle gå. 

Så himla häftigt att låta favoritpersonen helt och hållet styra dagen. Var vi skulle och när. Och hans glädje när jag klättrade med och åkte. Oj som vi skrattade tillsammans! 

Alla golvytor var täckta av heltäckningsmattor så min räsertiger kunde helnöjt springa på även mellan de olika aktiviteterna. 

Mitt i allt stoj och lek lunchade vi tillsammans. Det var nog det enda som Tigern själv inte fick bestämma över, han hade lätt kunnat hoppa lunchen till förmån för att svimma. 

Helt klart en av mina topp tre dagar i livet! Både jag och barnet var adrenalinkickade en bra stund efteråt. Får bli ytterligare en dag på Leos lekland inom en överskådlig framtid! 

Chip! 


RSS 2.0