Kalashelg

 
Tur det finns lite aktiviteter att fördriva tiden med för tillfället. Igår var det kalas X 2 på schemat. Först var det 4-årskalas med tusen barn och minst lika mycket bus. Efter det drattade jag och Tigern in på gubbens 30-årskalas hemma i vårt kök. Lika fullt i folk där men med betydligt högre medelålder. Just nu behövs den här typen av distraktioner för att jag inte ska bli tokig. I övermorgon är det förvisso dags men väntan känns nästan längre ju mer det närmar sig.  

I kväll ska jag sätta lite fröer. Har dragit ner på ambitionerna en smula, struntar i lökexprimenten till exempel. Men tomater klarar jag mig inte utan och persilja är gubben helt galet förtjust i. Och gräslök är ju så gott på sommaren så jag avlider! Skönt att vi har självbevattning än så länge...

Innan dess ska jag jobba på att hålla mig vaken tills gubben kommer hem från jobbet. Wish me luck! 

Chip!

Dags för Barnmässa



Just nu ligger vi i sängen och gosar och förbereder oss inför Barnmässan i Karlstad. Eller jag förbereder mig, Tigern ska hänga en sväng med farmor under tiden jag förlustar mig. Med tanke på status för tillfället kommer jag nog förvisso inte göra några vidare äventyr utan mest stå i montern tillsammans med Amningshjälpen. Efter denna lilla utflykt kommer det med största sannolikhet dröja ett tag innan jag gör några värre utflykter så det gäller att passa på! Bra tillfälle för tigern och farmor att bonda lite extra också speciellt då det är hon som kommer ha honom under förlossningen och BB tid. 

Ska försöka ta mig i kragen nu och fixa frukost. Vansinnigt trött efter alldeles för få timmars sömn inatt. Men visst är det fabulöst att vara gravid...! Eh. 

Chip! 

Riksträff och nedräkning

Årets Bröstpris gick välförtjänt till tidningen Nära Barn. På plats att ta emot priset fanns Lin Dahlén aka Sagogrynet. 

Efter helgens föreläsningar känner jag mig äntligen superpepp inför förlossningen. Det kanske låter underligt efter hur det gick sist, borde jag inte vara rädd istället? Och visst finns det väl en liten rädsla där i bakgrunden men mest av allt är jag redo för revansch, i brist på bättre uttryck. Fick med mig ett par saker att komplettera förlossningsbrevet med. Jill Bergman var sjukt inspirerande! Alla mina gravidhormoner sprutade och det ska erkännas att jag grät en smula från och till, både av glädje men också av en slags saknad som jag tror kommer sig av att min första förlossning inte blev som jag hade hoppats. Hon pratade om barnets första tid och vikten av hud mot hud. Ett bra grepp hon använde var en pendel där barnets förväntningar på livet var en pendel i balans (neråt) och att det viktiga var att försöka få pendeln tillbaka så fort som möjligt när något oväntat eller oundvikligt händer. För
så är det ju ibland att vi inte alltid kan göra allt optimalt av en eller annan anledning men då får en jobba på att så snart som möjligt komma tillbaka till grundpositionen. Föreläsningen var uppdelad i barnets första 16 minuter, 16 timmar och första vecka och vad som var viktigt i vardera skede, allt utifrån barnets perspektiv och behov. Även Eva Maria Mossbergs föreläsning om amning, anknytning och mänskliga rättigheter-ur en hembarnmorskas perspektiv gav lite uppslag inför förlossningen. Som att försöka dämpa ljuset i förlossningssalen och att göra den lite mer som jag vill ha den. Även här sprutade hormonerna vilt! Fantastiska bilder från hemförlossningar och även lite historik kring när förlossningarna flyttade från hemmet till sjukhusen. 


Ett barn som växt minst tre snäpp sen senaste riksträffen. Hade nog den bästa helgen av alla med Universeum, pappahäng och bus. 

En riksträff är ju faktiskt inte bara föreläsningar och årsmöte det är även ett tillfälle att få träffa andra föräldrar och amningsingsnördar. Extra kul nu när det var andra året då det var många bekanta ansikten. En hel del nya bebisar hade tillkommit och förra årets barn hade växt både ett och två snäpp. Också himla skönt att träffa andra som ammar längre än normen och även tamdemammande mammor. Vet att det är många som säkert tycker det är märkligt att Tigern ännu ammar och ännu märkligare att jag inte har några planer på att sluta nu när en till är på gång. Men så jobbar vi och det passar vår familj alldeles fantastiskt. Ser redan fram emot nästa års riksträff och då är målet att vara färdig hjälpmamma och att hålla förberedande amningskurser. 

För övrigt markerar dagen att det är en vecka kvar till att få ordning på torpet. Det vill säga om inte Humlan själv bestämmer sig för att göra entré. Har firat med att bredda familjesängen med 90 cm samt gjort en loppisrunda för att komplettera med lite bebiskläder. Som bekant kom ju aldrig storlek 56 till användning sist men nu hoppas jag att det ska bli bättring på den fronten. En riktigt trevlig runda som tyvärr resulterat i rätt så ledsna fogar... Så mycket saker jag vill hinna med nu men det är mycket ett steg fram och två tillbaka. Fixar en sak och stökar ner tre andra. Men det blir nog bra (<--- mitt ständiga mantra). 

Nu dags att knö sig ner i sängen! 

Chip! 

På väg hemåt

Då var vi på väg hemåt efter riksträffen med Amningshjälpen. Vilken helg säger jag bara! Så himla fina människor det finns och helt fantastiska föreläsningar. Ska passa på att ta ytterligare en tupplur innan vi kommer hem tror jag. 

Chip! 

So far so good

(Varsågod för helt orelaterad suddig bild på världens bästa dretonge)


Igår var vi iväg och gjorde tillväxtultraljud på lilla humlan. Alla kommentarer om magstorlek har gjort mig lite smått nojjig så även om jag hoppades på en vikt runt 3 kilo så var jag rädd för en vikt på 4 kilo eller nåt där över. Tack och lov estimerades vikten till runt 3 kilo, helt normalt och så himla himla skönt att få slappna av en smula igen. Vi fick även en tid för igångsättning utifall det inte kommer igång av sig självt. Som läkaren sa så får jag inte under några omständigheter vänta lika länge denna gång. Pessimist (eller optimist kanske?) som jag är så är jag övertygad om att inget kommer hända innan dess. 

Så idag har jag vikt in den allra allra minsta storleken av kläder i linneskåpet. Den som aldrig kom till användning sist, eller jo vi lyckades nog trycka ner Tigern i något plagg i storlek 56 men det var inte särskilt bekvämt. Alla kläder var så orimligt små så det känns overkligt att en liten liten människa ska kunna få någon slags värme utav dem. Hur är det möjligt att någon kan vara så liten? Kändes bra att få en liten stund för mig själv att fundera lite för hur märkligt det än låter så har jag fortfarande inte landat i att en ny individ ska bli del av vår familj. Visst känner jag fysiskt av barnet och på ett rent logiskt plan förstår jag så klart. Helt uppenbart eftersom jag mekaniskt gör saker hemma som behöver fixas. Viker kläder, breddar familjesängen, funderar ut praktiska lösningar på vardagsproblem. Tvättar bärsjalar och ordnar vagn. Men mest av allt är jag less på graviditeten och känner att den liksom kan få upphöra. Och där någonstans tar min framtidsbild slut. Graviditeten upphör.... Och sen? Skönt att ha åtminstone en och en halv vecka kvar då. Varav jag har lite egentid inplanerad under 3 dagar (ja som den hemska mamma jag är kommer tigern tvingas vara på dagis i 3x5 timmar! Läs: både tiger och mamma gillar detta beslut pga awesome ställe och kompisar). Den tiden ska ägnas åt att klappa magen och kanske pyssla lite. Skriva av mig. Kanske möblera om. Förbereda mig även mentalt. 

Är det fler som upplevt att andra graviditeten varit svårare rent mentalt än första? Med tigern var jag superpepp, om än trött, och läste hur mycket som helst om amning och anknytning och tja allt som var spännande som jag kom över. Skrev listor över saker som behövde fixas och vad som skulle med till förlossningen. Köpte ett sista litet loppisfynd och vek varsamt ihop. Igår morse när vi fortfarande var osäkra på om vi skulle åka hem eller inte rev jag snabbt ihop lite kläder och tandborste i en påse och tyckte att good enough. 

På tal om inget så åker vi på riksträff med Amningshjälpen imorgon. Årets tema är Hud mot hud- amning den första tiden (OBS osäker på exakt formulering) vilket känns passande. Har med mig såväl journal som torsdagens ihoprafsade BB-påse. Med tanke på förra förlossningen känns det extra viktigt att ha med alla papper. Ska bli fantastiskt kul att träffa andra nördar och fler som fulltidsammar. Kanske någon med bra tips kring tandemamning! Så mycket som hänt sedan sist vi åkte. Då var det bara jag och Tigern och jag minns att han satt fast på min mage i sjal h.e.l.a helgen pga fyra kindtänder som ville titta upp samtidigt. Den här gången är det någon annan som sitter fast inuti magen. Och Tigern kommer få spendera dagarna med far sin som också är på plats. Just in case, plus att det känns lite väl att lämna dem så snart inpå nya syskonet. 

Försöker återkomma med mer uppdateringar under helgen!

Chip! 

Känslan

Ni vet känslan när en nätt och jämt hasat sig till sängen pga smärta och när en väl kommer fram så har en ingen aning om hur en ska lyckas lägga sig. Lite så var mitt liv i natt. Jag kan nog vara sämst i världen på att vara gravid. 

Idag är det lite bättre i alla fall. Så optimist som jag är tänker jag måla lite fönsterhylla och sortera bebiskläder. Ev även skruva ihop tigerns säng som ska stå bredvid vår. Kanske möblera om lite försiktigt i sovrummet också. Allt i ett väldigt väldigt väldigt stilla tempo. 

Ser ut att vara inneväder idag i alla fall så fix och pill blir det oavsett. 

Chip! 

RSS 2.0