Hejdå London!


Den fantastiska Londonvistelsen avslutades med en Full english breakfast. Under frukosten diskuterades vad som kommer näst, bara för att grabbarna inte befinner sig på vår sida jordklotet så betyder ju faktiskt inte det att vi inte kan nörda ihop oss med jämna mellanrum. Att förlora det fina nätvärk av svenska Hansonfans vore ju faktiskt urbota dumt! För att illustrera i siffror kan väl sägas att runt 20-25 fans från Sverige var på plats och då är det bara de vi känner till. Vem vet det kanske var ännu fler? Denna siffra innebär att vi var ungefär lika många som resten av de nordiska länderna tillsammans (om inte fler). I min mening tokhäftigt!

Nu är Harald och jag tillbaka i Sverige. Fortfarande slitna båda två men väldigt lyckliga och glada. Det är en typisk vecka som jag inte skulle vilja ha ogjord men som jag heller inte vill göra om. Inte än på ett tag i alla fall... Europas fansons är fantastiskt fina människor och jag är sjukt stolt över att vara del av denna grupp människor!

Kanske ska öva lite mer på Thinking about something dansen för att varva ner lite?

Chip!

Shout it out, part 5: 5 of 5


Sista dagen blev jag uppkörd tidigare än tidigt. Väl på plats byggdes någon form av tidningssäng åt den lilla gruppen trötta men glada tjejer.


Trots tidig ankomst var vi inte först på plats. Men försöka duger väl?


Och plats 19 i kön är ju faktiskt inte heeeelt tokigt! Kunde bara önska att det betyder kick ass plats väl där inne!


Efter några timmars sömn och en del tjötande så var det dags för dagens Walk! Jag kan avslöja att till vänster så skymtas inte Isaac Hanson trots att han visst gick där... Jag hoppades i alla vattenpölar jag kom åt, jag menar är man ändå lite blöt så gör ju inte lite vatten varken från eller till. Nu kan jag dessutom stolt säga att "I TOOK THE WALK!" Något som mellanbrorsan Hanson tyckte var skoj att få oss att skrika. Min dollar gick till vattenförsörjning. Får se var nästa dollar går!


Efter en kall och regnig barfota promenix smög vi in på en närliggande bar och fick oss lite mat. Tidernas kanske godaste burgare hade de. Hur ölen var vet jag inte, det fick bli sprite istället. Mest för att inte dö senare under dagen.

Sista kommentaren från Anna:
I min mening var sista spelningen helt klart bäst! Har aldrig dansat så i mitt liv förut och svetten fullkomligt sprutade ur kroppen. De gav verkligen allt denna kväll och som åhörare kunde jag inte annat göra än ge det sista min kropp hade att ge. Fanfuckingtastic! Tur att min röst återhämtat sig från tidigare annars är jag rädd att jag varit stum vid det här laget.

Självklart bjöd dagen på lite blandade känslor. En underbar spelning men samtidigt också den sista för denna gång. För närvarande (några dagar senare) känner jag mig fortfarande helt bakis och jag låter forfarande helt konstigt. Hoppas verkligen att de kommer tillbaka snart som utlovat. Men samtidigt vet jag att allt sker på Hansontime*

Arrangörerna avslöjade att av alla de spelningar de haft så var Hansonfans de mest dedikerade de stött på. Tja vad kan man säga, får man vänta i fyra år eller mer på en spelning så är det väl kanske det som kan förväntas av publiken?

Chip!

*Hansontime= Not too late, not to early-just in time. Vanligtvis brukar detta innebära en hel del väntan.

5 of 5 ledig dag!


Jag spanade på tjejerna när de begett sig till närmsta park för att öva lite dans inför dagens äventyr. Fint väder och ännu finare tjejer!


St. Pauls Cathedral var placet to be. Tyvärr så fungerade inte ljudutrustningen som tänkt så den uttänkta flashmoben blev tyvärr inställd. Men det är tanken som räknas och alla som varit med och tränat under veckan har åtminstone fått en massa dans i kroppen.


Dagen förvandlades istället till en fikadag. Bland annat här på Starbucks. Mycket tjöt och många skratt. Fina fisken helt enkelt!


Jag råkade sätta i mig hela fikat alldeles själv... Måste ju ha lite reserver inför sista dagen ju!


Veckans enda öl för min del. Ena liten en var det också. Med en gigantisk fisk till! Måste ju testa fish and chips ju! Fint sätt att avsluta den lediga dagen. Eller ja dagen avslutades egentligen med filtjakt som gick sådär. Men handdukar är väl också filtar?

Chip!

The Walk, part 4: 5 of 5


Eftersom tjejerna drog upp mig tidigt blev det till att sminka mig på plats så de skulle slippas skämmas för en hamster som mig. Visst blir jag fin?


Hej dagens kö! För att komma först måste man visst komma tidigare än tidigt! Ojskibokjski!


Ett par snälla holländare bäddade ner mig en sväng i sitt tält. Där fick jag lyssna på musik en sväng och bara ha det gött!


Mina tjejer bjöd på fingerflaggsmålning. Ursnyggt!


Jag fick rycka in och pyssla lite med ett gäng svenskor. Pysslet var ett svar på en tweet från grabbarna. Hade jag förstått mig på Twitter hade jag lagt upp en länk till tweeten här... Det är hur som helst ett svar från deras "most Royal fan"


Wiho jag fick autofrafer från två av grabbarna! Duktig hamster eh?

Anna säger sitt:
The walk spelningen var helt klart fantastisk! Fick en first row dagen till ära! Oh me gosh! Dagens story handlade mycket om vikten av att göra saker och efter en liten handuppräckning hur som många som faktiskt varit med i en Walk bestämde Taylor hastigt och lustigt att det skulle arrangeras en någon av dagarna. Något som hans båda bröder såg något förvånade ut över. Impulsiva förslag gillas starkt! För er som bor i närheten av Göteborg kan avslöjas att det kommer att arrangeras en walk även där nu i sommar, min fina vän står bakom. Postar mer när jag vet mer exakt!

Chip!

Underneath part 3: 5 of 5

Efter frukosten var det bara att bege sig mot Kings College och dagens kö. Och herrejösses vilken tur jag hade som fick ta en tur förbi Starbucks på vägen. Hamster utan kaffe är en dålig idé.

Det visade sig vara ett smart drag att komma iväg något tidigare denna dag. Kön hade börjat ta form ganska duktigt när vi kom på plats. Hej igen alla fina fans!

Några fans hade till och med tagit med sig ett tält att bo i. Jag ville gärna gå förbi och hälsa men tyvärr verkade de inte längre vara hemma så jag fick nöja med ett litet bildbevis.

Det var inte bara fansen som bjöd på äventyr. Londons bilar var också ganska spännande. Mitt sällskap misstänkte att jag låg bakom något jag varken tänker bekräfta eller förneka. Missade en fin chans att få tjena på bröderna som kom åkandes. Ja ja bil som bil?

Jag fick äran att hjälpa en av tjejerna med ett litet porträtt av Taylor. Undrar hur det skulle ha gått utan min hjälp?

Fick även prova en riktigt frän kamera. Tyvärr fick den inte riktigt plats i mina kindpåsar annars vete katten om jag inte behållt den själv.

Jag gjorde ett tappert försök att gå lite före i kön. Det fanns ju så himla sköna stolar och ingen som tycktes vara på plats. Men efter en stund fick jag en rejäl utskällning av mina kamrater så jag fick snällt gå tillbaka till min egen plats i kön.

Där hade kön börjat tjocka på sig. Runt hörnet och ända bort till Sverige skulle jag tro, minst!

Tillbaka hos det svenska gänget fick jag svänga mina lurviga en sväng. Mmmbop!

Kings College var snälla och bjöd mig på vatten, utan vatten ingen hamster. Speciellt inte efter ett långt danspass.

Fast de svenska fansen får nog sluta spela sånger om tårar och elände. För en stackare som mig kan det bli lite för mycket…

Som tur var fick jag låna en spegel så jag kunde lägga pälsen till rätta. Måste ju skärpa mig om jag ska lyckas träffa de där karlarna någon gång!

Även fansen var på bra danshumör! Oj vad det dansades! Och jag fick också vara med. Lyllo mig!

Jag är ju inte riktigt i hamn än. Men stått på scenen har jag minsann få göra! Nu är det inte långt kvar innan grabbarna kommer och slår oss med häpnad.

Anna tar ordet:

Kvällens spelning var återigen helt galet bra! Kvällens höjdpunkt var en ensam Zac på scenen vid pianot sjungandes ”Lulabelle”. Första gången under hela kvällen som allt var knäpptyst utöver Zac’s röst och pianospel. Inte ett öga torrt och sagolikt vackert.

Zac räddade stämmningen när en tjej svimmade i publiken, genom att freestyla fram en låt. Grabbarna undrade om det var Taylors avlägsnande av hängslen som föranledde denna händelse. Och ja det är väl inte helt omöjligt?

Chip!

Ps. bilden som gjordes under kvällen av en av våra nya vänner lyckades bli signad av Taylor him self. Hur fränt är inte det på en skala? Han gillade dessutom bilden så mycket att han helst inte ville förstöra den med sin namnteckning. Silly thing!


This time around, part 2: 5 of 5

Kaffeeeeee monster. Även en hamster blir trött och får ont i tassarna efter en sådan dunderkväll. Att fylla på kaffe är då det enda sättet att orka med livet. Oj oj oj.

Man skulle ju kunna tro att det var raka vägen till kö som gällde men vi hade lite bättre idéer på hur dagen skulle spenderas. Därför begav vi oss av till Hyde park.

Där hittade vi helt fantastiska tjejer som ville dansa med oss. Lycka! Vad som allt detta dansande ska resultera i får ni veta lite senare i veckan.

Att hitta i en stor stad som London visade sig vara svårt. Tur att det finns fina kartor att ta hjälp av. Vad ska en stackars hamster annars göra?

 

Tyvärr så fick redaktionens fotoutrustning driftstopp så Harald hade inte möjlighet att slutföra dagens uppdrag. Redaktionen kan dock avslöja att dagens väder var betydligt bättre. Det vill säga bara mycket lite regn. Och ett nytt paraply. För att säga några ord om spelningen så är det i skrivande stund väldigt svårt att sätta ord på en kväll som denna. Fantastisk räcker liksom inte riktigt. Sjukt mycket energi och ett Hanson som trivdes minst lika mycket som de hundratals fans som skrek halsar sönder och samman och sjöng till lungorna sprängdes. En och annan hälsena strök säkerligen med under hoppande och dansande. Men det hör väl liksom till en kväll som denna? Några höjdpunkter kan väl sägas vara ”In the city” med en extatisk Taylor som frågar: ”Do you love me?” Behöver jag säga vilket svar han fick? Eller vilket svar han fiskade efter… Han frågar vi svarar. Han vill aldrig sluta fråga och vill aldrig sluta svara. Vi vill aldrig sluta vara just där och då. Så enkelt är det faktiskt.

Energi vänner energi.

Chip!

Ps. ett litet ps känns på sin plats. Dagens roligaste eller kanske mest skillade händelse är när Zac lyckas riva sitt micstativ, eller snarare den efterföljande räddningen. Zac lyckas både spela trummor, på något sätt hålla sin mick och dessutom sjunga lead på sången de precis påbörjat under ungefär en halv framåt. Allt detta medan en av deras roddare försöker få fason på stativet. Ike som står framför oss försöker inte ens kväva skrattet som vällde upp över den något absurda situationen.


Midle of nowhere part 1: 5 of 5


Det viktigaste för att få en bra start på dagen är en rejäl frukost. Speciellt när det handlar om timmatal i köer följt av tonvis av dansande.


Efter frukost och iordningfixande av damer så var det dags att fara iväg till the place to be så att säga. Och så klart kika in kön som börjat ta form. Undrar vad en sån här köplacering kan betyda senare inne på spelningen?


Efter en himla lång stund tyckte damerna att det var dags att skaffa mat och en stackars hamster som jag själv tyckte det var en ypperlig idé. Men det gäller sig att vara försiktig i trafiken för de där storstadsborna tycker om att köra mycket och fort... Tur att det finns hjälpmedel!


Jag försökte visa mitt sällskap att det är både enkelt och bra att tvätta sina händer innan matintag.


SEN får man äta. Och det var minsann på tiden! Gott var det också! Undrar när nästa mål mat kan tänkas dyka upp?


Utan kaffe på maten är inte livet värt att leva. Är kaffet från Starbucks är det bara lite mer värt att leva!


De flesta fansen verkar vara riktigt trevliga prickar. Och jag har absolut inget emot sång. Men när det blir mycket och mindre rent. Ja då är det bättre att gömma sig i väskan....


Jag fick världens finaste lilla plastkort att använda under veckan. Fick dock överlämna det till ställskapet för jag fick det inte riktigt runt halsen utan att snubbla....


Jag fick lyxen att åka väska ner det började regna mer än lite. Andra hade inte lika tur och såg ut som blöta hundar hela bunten. Anna var inget undantag och det är osäkert om tröjan hon använde någonsin kommer att torka...


Efter mycket väntande och ännu mer längtande så fick vi komma in. Och herrejösses vilken show killarna bad på. Det fick dessutom skrattas innan själva spelandet då de bärattade om kvällens temaablum.

Anna snor ordet:
WOW! WOW! Jag skrattade så jag grät emellanåt. Jag grät. Jag dansade. Jag skrek. Jag dog av lycka. Fatta fantastiskt att låtar med så många är på nacken fortfarande fungerar minst lika fint.

Möt Harald Hamster!

Harald Hamster kommer under veckan vara London korrespondent för grinbellan.blogg.se. Harald har ett inofficiellt mission under veckan att få posa lite tillsammans med grabbarna i Hanson. Vi hoppas självfallet att så ska bli fallet.



Harald påbörjade sitt uppdrag under fredagen med att följa med redaktionen under sista arbetsdagen. Något han firade med att ta en sväng om på skrivbordet.


På tågstationen fick passade han på att spana i folk, läsa bok och så fick han så klart hålla ett öga på packninen med jämna mellanrum.


Men mest tyckte han nog om att åka skobåt på vanthavet... jag säger då det hamstrar!


Natten fick han spendera hos min resekamrat och jag misstänker att han ägnade sig åt ett litet privat Hanson maraton efter att jag nattat honom.


Efter en solig tripp till Landvetter fick Harald hugga in på en rejäl macka för att inte vara sur och grinig på den stundande flygresan.


självklart resulterade det i någon form av matkoma deluxe. Vi trodde aldrig att han skulle repa sig ordentligt...


Vi får nog ta och omvärdera denna hamster för det visade sig att han mycket nöjd mumsade i sig båda våra muffins....


som han sedan toppade med körsbär!


Eftersom Harald valt att leva on the wild side of life och inte skaffat sig någon biljett fick han diskret smugglas ner i min ficka under ombordstigningen.


Harald firade att han lyckats ta sig ombord med att dricka lite gin och tonic. Han fick festa rätt vilt på bordet eftersom vi liksom inte riktigt hade hjärta att hejda honom...


vilket i och för sig resulterade i att han däckade efter bara några minuter... men så är det att vara hamster.


Lagom till att vi kom ombord på tunnelbanan efter en löjligt problemfri bagagehämtning och hittande av ytterligare resesällskap kvicknade Harald till.


Nu har han slutligen landat på vandrarhemmet och har i skrivande stund lämnat anteckningar till mig för att själv ladda batterierna inför morgondagen. Han hälsar att dagen har varit strålande och att han ser fram emot att fortsätta Londonrapporterna under dagen.

Chip!

Pinsamt?


Jag...
* har lyssnat på skivan hur många gånger som helst.
* ska på en vecka fylld av spelningar. Och har peppat hur länge som helst!
* kallar mig själv ett fanson.

Men... jag har fortfarande inte den fysiska kopian av skivan! Pinsamt?

Nej nu ska jag göra mina sista mentala förberedelser inför dagens tenta. Efter den är jag klar men utbildningen! Förutsatt att jag klarar den vill säga...!

Chip!

Turistliv i London?

Jag sitter och klurar lite på vad min hellediga dag i London ska innehålla. Jag vill ju upptäcka så mycket som möjligt, på så kort tid som möjligt och så klart så billigt som det bara är möjligt. Många möjliga aspekter att ta hänsyn till! Fast förvisso, jag tänker att så många saker att se under en dag kanske bara blir, som mamma skulle sagt, varken hackat eller malet.

Ta big ben som exempel. Hade jag fortfarande gått i skolan så är jag säker på att min engelsklärare tyckt att jag skulle gå och se big ben. Men varför det egentligen? Alltså visst det är en gigantisk klocka, jag kanske är dum men det är ju allt den är. Jag har sett kort, jag är nöjd med det. Sen finns ju det där fördömda vaxkabinettet, visst det är lite coolt att folk lyckas göra sjukt naturtrogna vaxdockor. Visst jag är imponerad. Men behöver jag verkligen se kändisar irl? Och dessutom betala dyrt för det?

Hyde park är jag sugen på, enligt en av mina vänner ska det vara sjukt mysigt och vara väldigt mycket som händer där hela tiden. Gratis är godast!

Fler förslag på vad man kan ta sig för i London? Helst kostnadsfria alternativ och gärna något lite annorlunda.




Just det har lovat kära mor att jag ska klicka in ett litet inlägg varje dag under resan så hon slipper oroa sig, är jag inte en bra dotter så säg? Inläggen kan man finna på samma ställe som detta inlägg, 5 of 5 så klart!
Chip!

Kära mor och kära far (eller någon annan som gärna vill köpa paket åt mig)

Okej jag vet att det är långt kvar till sommar, sol och födelsedag. Men tiden går fort och när jag ändå har en sak som jag verkligenverkligenverkligen önskar mig så kan jag väl lika väl yppa den? Så mamma och pappa om det skulle vara så att ni funderar på lämplig födelsedagspresent så önskar jag mig flygbiljetter till London alternativt någonstans att vila mitt huvud i nämnda stad i en knapp vecka. För dit ska jag i alla fall!

Chip!

ps. om ni tycker att det är en bra idé får ni gärna hinta på något smidigt sätt så det inte köps dubbelt... för det vore tokigt...

Mmmbop!



I sommar spelar mitt favoritband alla kategorier i London! Inte nog med att de bränner av en spelning neherå det blir minsann fem! En för varje studioalbum kan jag tala om för den som inte lyssnat på Hanson sedan Mmmbop. Eftersom jag har världens bästa pojkvän så är det klart att jag får gå! Teenyfansonet* i mig jublar av lycka må jag lova!

Den något vuxnare delen av mig längtar efter att få sätta sig på tåget om lite drygt en timme. Inte för att Norrköping på något sätt är dåligt (annat än för plånboken) men det ska inte sopas under mattan att det finns en kille jag är lite kär i som råkar bo i min lägenhet. För att inte tala om två katter som jag vill krama hårt och länge! Ja och så har vi ju mina små fröbäbisar som ska inspekteras.

Nu ska jag plocka ihop mig och traska så smått tror jag. Men först en till...


jag vet inte hur det är med andra människor men personligen så dreglar jag lite. Inombords, jag är ju fortfarande på kontoret!

Mmmbop! Och trevlig helg!
Chip!


*Fanson=Hanson fan på hanson fan språk.

RSS 2.0