Nämen det ser ut att bli vår i år igen!
Idag vaknade jag upp och var pigg för en gångs skull. Ryggen kändes fin och illamåendet jag haft senaste tiden hade gett vika. Till råga på allt var det helg och fint väder. Som bäddat för lite trädgårdstid med andra ord!
Så idag har jag tagit mig an syrénbersån, ansningen som påbörjades förra våren har fortsatt och jag gallrade ur rejält. Gubben var också ute och pillade på bilen och vi hade båda sällskap av en god vän som både pillade bil och hjälpte mig välja sågoffer. Höll på att go bananas en stund men lyckades hitta en fin balans i utrensandet till slut.
Tigern var också med så klart och jag är rätt säker på att han har haft en kanondag! Han har kastat snö, sprungit och sågat grenar tillsammans med vår kompis under tiden som vi föräldrar fixat. Hurra för vänner säger jag!
Det börjar bli mycket att upptäcka ute i trädgården nu. I rabatten börjar små små spår av lökarna vi satte i höstas synas, små rosetter av gullviva skymtas och kärleksörten bullar upp sig under riset från förra årets planta. Hoppas jag får fler pigga helger när det torkat upp lite mer så jag kan ta mig en riktig städdag där ute. Kratta löv och grenar. Ta bort ris efter förra årets grönska. Ge plats för sol och kärlek till årets planer.
Planen är att göra en ny köksträdgård här hemma och flytta hem odlandet från lotten. Vi blir ju inte färre så att säga och då kan det vara skönt att ha nära till bäddarna så att det går att fixa lite när tiden infinner sig. Vi har nåt slags plan som känns riktigt bra i hjärtat. Måste bara höra med hyresvärden först så att hen inte har några invändningar...
Chip!
Hurra hurra!
Idag är det hela två år sedan vi låg på BB och sniffade nyföding. 9 månaders väntan var över och vi hade äntligen en liten tiger att krama och älska. Det känns så himla avlägset. Visst känns det som att tiden går fort men bara att se tillbaka två år så känns det som ett helt annat liv. Den lilla hjälplösa varelsen har förvandlats till en helt makalös person med egna tankar och idéer. Egna intressen och egna kompisar. En individ som vill och tycker saker och själv kan ta på sig skor och öppna dörrar och springa och hoppa och ja en hel mängd andra färdigheter. Galet! Så ibland får jag lov att erkänna att det är lite gôtt att vi har amningen kvar att emellanåt är min stora vilda tiger bara en liten liten bebis som vill vara nära sin mamma. I och med idag har vi för övrigt kommit ikapp WHOs rekommendation om två års amning. Tur att det inte är en maxgräns för det skulle förvåna mig om vi inte fortsätter imorgon!
Snart får vi uppleva den där första sköra tiden igen. Helt vansinnigt det också. Mycket kommer vara lika men samtidigt är allt helt annorlunda. Det är en helt my individ som presenterar sig. Vi kommer vara fyra istället för tre. Det kommer vara lättare och svårare om vart annat. Jag litar i alla fall på att det kommer gå toppen!
På odlingsfronten är det bara paprika och sparris som inte uppenbarat sig ännu. Nya gröna varelser att ta hand om. Tack och lov för självbevattning!
Chip!
Äntligen!
Gäller att passa på när en har ett par kronor extra. Återkommer när jag klämt och känt ett tag.
Nu ska jag återgå till mitt knark.
Chip!!
Ps om jag mot förmodan inte skulle sitta och lukta på nya fröer om ett år så är det helt klart något som är fel. Det är då ett som är säkert.
