Riksträff och nedräkning

Årets Bröstpris gick välförtjänt till tidningen Nära Barn. På plats att ta emot priset fanns Lin Dahlén aka Sagogrynet. 

Efter helgens föreläsningar känner jag mig äntligen superpepp inför förlossningen. Det kanske låter underligt efter hur det gick sist, borde jag inte vara rädd istället? Och visst finns det väl en liten rädsla där i bakgrunden men mest av allt är jag redo för revansch, i brist på bättre uttryck. Fick med mig ett par saker att komplettera förlossningsbrevet med. Jill Bergman var sjukt inspirerande! Alla mina gravidhormoner sprutade och det ska erkännas att jag grät en smula från och till, både av glädje men också av en slags saknad som jag tror kommer sig av att min första förlossning inte blev som jag hade hoppats. Hon pratade om barnets första tid och vikten av hud mot hud. Ett bra grepp hon använde var en pendel där barnets förväntningar på livet var en pendel i balans (neråt) och att det viktiga var att försöka få pendeln tillbaka så fort som möjligt när något oväntat eller oundvikligt händer. För
så är det ju ibland att vi inte alltid kan göra allt optimalt av en eller annan anledning men då får en jobba på att så snart som möjligt komma tillbaka till grundpositionen. Föreläsningen var uppdelad i barnets första 16 minuter, 16 timmar och första vecka och vad som var viktigt i vardera skede, allt utifrån barnets perspektiv och behov. Även Eva Maria Mossbergs föreläsning om amning, anknytning och mänskliga rättigheter-ur en hembarnmorskas perspektiv gav lite uppslag inför förlossningen. Som att försöka dämpa ljuset i förlossningssalen och att göra den lite mer som jag vill ha den. Även här sprutade hormonerna vilt! Fantastiska bilder från hemförlossningar och även lite historik kring när förlossningarna flyttade från hemmet till sjukhusen. 


Ett barn som växt minst tre snäpp sen senaste riksträffen. Hade nog den bästa helgen av alla med Universeum, pappahäng och bus. 

En riksträff är ju faktiskt inte bara föreläsningar och årsmöte det är även ett tillfälle att få träffa andra föräldrar och amningsingsnördar. Extra kul nu när det var andra året då det var många bekanta ansikten. En hel del nya bebisar hade tillkommit och förra årets barn hade växt både ett och två snäpp. Också himla skönt att träffa andra som ammar längre än normen och även tamdemammande mammor. Vet att det är många som säkert tycker det är märkligt att Tigern ännu ammar och ännu märkligare att jag inte har några planer på att sluta nu när en till är på gång. Men så jobbar vi och det passar vår familj alldeles fantastiskt. Ser redan fram emot nästa års riksträff och då är målet att vara färdig hjälpmamma och att hålla förberedande amningskurser. 

För övrigt markerar dagen att det är en vecka kvar till att få ordning på torpet. Det vill säga om inte Humlan själv bestämmer sig för att göra entré. Har firat med att bredda familjesängen med 90 cm samt gjort en loppisrunda för att komplettera med lite bebiskläder. Som bekant kom ju aldrig storlek 56 till användning sist men nu hoppas jag att det ska bli bättring på den fronten. En riktigt trevlig runda som tyvärr resulterat i rätt så ledsna fogar... Så mycket saker jag vill hinna med nu men det är mycket ett steg fram och två tillbaka. Fixar en sak och stökar ner tre andra. Men det blir nog bra (<--- mitt ständiga mantra). 

Nu dags att knö sig ner i sängen! 

Chip! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0