Frrrru mjauuu!
Vi pratade igår om hur konstigt det är att våra två grisar inte alltid har bott hos oss. Det är ju bara meningen att de ska bo här!
Ett av mina favoritljud är när det börjar purra helt spontant när man går förbi någonstans här hemma. Så lyfter man lite på en duk eller kikar in i en hylla och visst tusan ligger där en liten Li eller Cleo! Speciellt Li har världens roligaste lilla ljud när man kommer i närheten, ett sorts förpurr som inte går att beskriva riktigt. Deras favoritställen för tillfället är kojan under bordet, bokhyllan (med kattkudde för bekvämlighetens skull), vippfotöljen och längst ner i garderoben i sovrummet. Ja förutom i valfritt knä eller sängen då!
Himla bra är också att de tycker så mycket om varandra! Cleo har för vana att slicka Ligrisen på örat, misstänker att hon vid det här laget har världens renaste öra! Fast hon har slutat göra det lite grann, när de först flyttade in gick det knappt att peta på Li innan Cleo kom och började slicka. Nu får Li gosa i fred ibland åtminstone...
Men de två med världens gosigaste ljud har ju faktiskt även världens jobbigaste ljud också! Fy fabian för löpkatter säger jag bara. Tack och lov så är det bara under en begränsad period och större delen av tiden så vill de mest mysa och äta massa med mat. Vi skämmer bort dem lite, men det är de värda! Dessutom blir de supersura om de inte får blötmat... Då går det knappt att gå i köket utan att snubbla över katter...
Båda två är lite knäppa för övrigt. Vad ska man säga, Li är bara Li det går nog inte beskriva bättre. Hon är en liten surrulle när hon vill och nåde den som inte gör som hon vill! Du frustar hon. Farligare än så blir hon inte men hon tror att hon är superduperfarlig! Cleo har vi upptäckt tycker bäst om den som retas mest med henne. Linus är hennes favorit och han har för vana att stoppa in henne i tröjan och bråka med henne. Eller ärligt talat Erik är hennes stora idol, mannen som leker Mario med henne och gillrar fällor. Gissa vem hon går till först?
Ibland får hon väl kanske skylla sig själv, hoppar man in i en bokhylla och river alla böcker så får man retas lite extra!
Vi älskar dem båda två i alla fall. Och jag är ganska säker på att de trivs med sitt nya liv. Fast nog saknar de sin gamla mamma också!
Chip!
Ett av mina favoritljud är när det börjar purra helt spontant när man går förbi någonstans här hemma. Så lyfter man lite på en duk eller kikar in i en hylla och visst tusan ligger där en liten Li eller Cleo! Speciellt Li har världens roligaste lilla ljud när man kommer i närheten, ett sorts förpurr som inte går att beskriva riktigt. Deras favoritställen för tillfället är kojan under bordet, bokhyllan (med kattkudde för bekvämlighetens skull), vippfotöljen och längst ner i garderoben i sovrummet. Ja förutom i valfritt knä eller sängen då!
Himla bra är också att de tycker så mycket om varandra! Cleo har för vana att slicka Ligrisen på örat, misstänker att hon vid det här laget har världens renaste öra! Fast hon har slutat göra det lite grann, när de först flyttade in gick det knappt att peta på Li innan Cleo kom och började slicka. Nu får Li gosa i fred ibland åtminstone...
Men de två med världens gosigaste ljud har ju faktiskt även världens jobbigaste ljud också! Fy fabian för löpkatter säger jag bara. Tack och lov så är det bara under en begränsad period och större delen av tiden så vill de mest mysa och äta massa med mat. Vi skämmer bort dem lite, men det är de värda! Dessutom blir de supersura om de inte får blötmat... Då går det knappt att gå i köket utan att snubbla över katter...
Båda två är lite knäppa för övrigt. Vad ska man säga, Li är bara Li det går nog inte beskriva bättre. Hon är en liten surrulle när hon vill och nåde den som inte gör som hon vill! Du frustar hon. Farligare än så blir hon inte men hon tror att hon är superduperfarlig! Cleo har vi upptäckt tycker bäst om den som retas mest med henne. Linus är hennes favorit och han har för vana att stoppa in henne i tröjan och bråka med henne. Eller ärligt talat Erik är hennes stora idol, mannen som leker Mario med henne och gillrar fällor. Gissa vem hon går till först?
Ibland får hon väl kanske skylla sig själv, hoppar man in i en bokhylla och river alla böcker så får man retas lite extra!
Vi älskar dem båda två i alla fall. Och jag är ganska säker på att de trivs med sitt nya liv. Fast nog saknar de sin gamla mamma också!
Chip!
Kommentarer
Postat av: Fiia
Humpf, miiiina katter, jag som uppfostrat dem så fint! :-D Muhahahaha
Nä, men kul att höra att de trivs så bra, hoppas jag får träffa dem snart igen ;-P
Trackback
