Min inre kristdemokrat?
Något som har surrat i min hjärna den senaste tiden är frågan om delad föräldraförsäkring. Kanske inte helt otippat då jag för närvarande är hemma med Tigern.
För mig är det självklart att vi ska dela på föräldraskapet. Det är även självklart att vi ska ge Tigern så goda förutsättningar vi bara kan här i livet. Ett delat föräldraskap för oss är inte alls lika med att dela lika på föräldradagarna. Låter det tokigt? Inte alls faktiskt. Visst jobbar gubben men tack och lov för oss båda har han förmånen att jobba deltid. Vi hjälps åt med hushållssysslor och gör så gott vi kan för att vi alla tre ska må så gott vi kan. Nyckelord: hjälps åt, börjar någon prata om att hjälpa till flyger jag i luften för då har vi problem. I vår familj hjälps vi åt och därmed punkt. Tvättas det är vi båda involverade (för det mesta, gubben gillar inte riktigt mina tvättmetoder som går ut på att lägga allt i torktumlaren så han har varit lite restriktiv där), lagar jag mat diskar han och vise versa. Mitt jobb dagtid är att ta hand om Tigern. Gubbens att laga mat och diska. För att inte gå närmare in på saken så skulle vår familj rent ekonomiskt inte gå runt om vi valde att omprioritera dagarna. Och nej det är inte så att vi har någon dirket lyxkonsumtion som vi skulle kunna skära ner på. Jag tycker det är sjukt ignorant att säga att de flesta familjer minsann kan få det att fungera ändå och inte se att alla familjer ser olika ut. I teorin är det liksom skitfint och hur bra som helst problemet är att vi är många som lever i praktiken. Och ibland måste vi låta Tigerns behov gå före fina idéer om hur vardagen borde fungera. För det har jag lärt mig att bli förälder innebär att ingenting fungerar som en tänkt sig att det ska.
Och nej jag känner mig inte som en sämre feminist för att vi väljer att göra som vi gör. Jag tror att när vi väljer att skalda om delad föräldraförsäkring så är det snarare ett sätt att angripa ett symptom än själva grundproblemet. Grundproblemet att kvinnor tjänar mindre än män för att "kvinnligt" anses mindre värt än "manligt". Grunproblemet att vi könar människor och sätter våra förväntningar på andra utifrån snippa och snopp. Som Nina Björk skrev vid något tillfälle det hade inte funnits någon anledning att kalla nåt för manligt eller kvinnligt om det inte vore så att de hade tillskrivits olika värde. Jag tror hon har sjukt rätt och jag hatar verkligen allt vad könsnormer och könsroller heter. Hade våra förutsättningar sett annorlunda ut hade det varit självklart att gubben skulle varit hemma. Men det är liksom det som är grejen vi är ju i den situation vi är och måste således förhålla oss utifrån det. Tigern ammas fortfarande och har ännu lång tid av amning kvar och jag tillhör inte de kvinnor som helt obekymrat kan pumpa ur och spara. Däremot är jag grym på offentlig amning och känner att alla som känner att det är ett problem med nakna bröst kan dra åt skogen alternativt inte kolla. Jag har fortfarande läkande kvar att göra efter förlossningen. Det är också förutsättningar som spelar in.
Sen har jag förvisso en del åsikter om hur arbetsliv och karriär och materialism rent generellt ser ut idag. Men det är en annan fråga det se!
Nej nu vill Tigern ha tutte!
Chip!
