grinbellan

En vanlig dag så som idag kan det vara fint att få förundras över hur vackert det är att våren är på väg. Tyckte det passade alldeles utmärkt att ta med mig kameran på vägen tillbaka till praktiken och efter lunchen spanades efter vårtecken. Och tur var väl det att jag inte väntade för nu passar det på att regna. Och även om det kanske är lite trist att det regnar så får jag väl tänka som så att det minst lika bra det för regnet gör ju att våren kommer mer och snabbare.

Faktum är att om man bara letar minsta lilla så finns det hur många tecken som helst att hitta. Maskrosor börjar dyka upp i mängder längs med husfasader och i rabatter. Och knoppar börjar visa den sommargröna färg som är på väg att ta över vinterns grånande ytor. Och tittar man på gräsmattor så är det ju helt klart så att de hötonade nyansen börjat få bråka med det nya och friska gräset.


Grå vinter möter grön vår. Höstglömda löv gömmer blommor och gräs.

Dessutom har jag börjat revidera det där med att vitsippan är min favoritblomma. Maskrosen är på god väg att ta över den platsen. Den struntar i dåliga förutsättningar och ganska kasst rykte och bosätter sig istället där den känner för det. Sak samma om det är asfalt i vägen eller om det finns människor som inte gör annat än att plocka bort dem och rycka upp deras rötter. De väljer att växa på så länge de kan. Sen är finns det ju också folk som odlar den i mängder på grund av blommans goda egenskaper med. Gul och fin är den med. Som små solar i tusental om man har tur. Det hade vi på ängen bakom vårt hus när jag var mindre. Tusentals strålande maskrossolar.

Förhoppningsvis hinner jag lägga upp lite bilder på våren inne hos oss ikväll. Det har införskaffats lite blommande varianter (fusk kan tyckas men de behövs för att lyfta själen en smula) och så växer det så det knakar i alla gömmor och vrår där jag ställt mina fröbebisar.

Chip så länge!