Äntligen hemma
Idag kommer mina föräldrar på besök för att säga hej till nya familjemedlemmen. Och resten av familjen också så klart. Har ju faktiskt inte bara en fantastisk liten varelse i familjen utan tre, gubben, Tigern och Humlan. Sån tur har jag!
Hemkomsten har gått över förväntan bra. Visst är det en smula blandade känslor från Tigerns sida men jag tror det börjar lägga sig. Han är otroligt nyfiken på bebisen och vill hela tiden ha koll på var Humlan befinner sig. Ska det bytas blöjor vill han vara med och hjälpa till. Ammar han påpekar han att det andra bröstet är bebisens. Han vill gärna klappa och titta, där gäller det dock att vara på sin vakt så han inte blir överexalterad istället. Men på det stora hela oroligt gullig.
För mig har det varit viktigt att få till tid även till Tigern, till exempel tanka Humlan full på kvällen så att jag kunnat natta. Samma visa på morgonen, tanka Humla maratonamma Tiger, där jag dessutom försökt att smyga upp tillsammans med Tigern och kikat på film eller så innan frukost. Försökt hitta gostillfällena och lekmöjligheter. Tänker att det är extra viktigt så här i början att verkligen verkligen bekräfta Tigern och visa på att han är lika viktig nu som för en vecka sen. Att även om allt är annorlunda så är allt precis som förut.
Inte är det lätt alla gånger men en får göra så gott en kan och ta motgångarna en i taget. För motgångar gissar jag på kommer komma. Orkar inte ens spekulera i hur de kan komma att te sig, njuter av det vi har just nu istället.
Chip!
Barkbåt
Ligger i vårt lilla rum på Patienthotellet och slås av tusen och en känslor. Imorgon ska nytillskottet få träffa sin bror. Helt galet! Och galet är bara förnamnet på alla känslor som virvlar runt i mitt huvud just nu. Här ligger jag med världens finaste nya bebis och saknar tiden jag haft ensam med min finaste fina dretonge. Alla äventyr och allt gos. Så himla många känslor som liksom slåss i mig. Vill ju fortsätta få äran att natta och höra "ja tack, gärna!" till svar på frågan Tutte toffan? Hur ska lilla jag räcka till två fantastiska varelser? Varför är inte tiden oändlig? Jag känner mig lite som en barkbåt mitt på Atlanten. Vad tusan gör jag här? Och hur katten ror jag den här lilla ekan i land?
Ser oerhört mycket fram emot att få kramas med resten av vår familj imorgon och hoppas så innerligt att brorsorna ska få känna lika mycket kärlek till varandra som jag känner för dem. Kanske inte på stört men åtminstone ganska snart. För herrejösses vad jag älskar dem. På riktigt.
Nu ska jag sluta vara sentimental och sova så jag får vakna upp imorgon! (Och mest troligt småvakna ett gäng gånger inatt men det räknas inte riktigt).
Chip!
Väntan
Då var det lov att samla krafterna och rikta energin ytterligare en vecka. Var verkligen supertaggad igår så det blev lite av en besvikelse att få vända i dörren så att säga. Men får se det som ytterligare lite tid att fixa och dona hemma. Gosa lite extra med Tigern.
Så kan det gå. Idag är vi hemma och tvättar och styr upp sovrummet. Kanske ska prova på skura fönster tricket? Eventuellt tvingar jag gubben att köra mig att köpa penséer så att det blir riktigt vårigt och fint på verandan. Har ett par stycken men gillar att köpa ett helt brätte och bara explodera i färg!
Chip!
Nu kör vi!
Som Tigern hade sagt. Eller snart i alla fall hoppas vi. Sitter och väntar i väntrummet. Världens kanske längsta väntan. Bilden är tagen igår av min finaste fina vän Stickan. Vi hade en sån där ruggigt härlig eftermiddag i solen tillsammans. Tack igen Stickan!
Chip så länge!
