grinbellan

Ytterligare en storlek har rykt och en ny gör entré i garderoben. Dvärgmamman har fått en aspirerande basketspelare och han drar nu vid 9 månader storlek 80/86. Måste banne mig lära mig att sy snart. Dels för att jag också vill ha kläder i tusen färger och dels för att kläderna liksom blir tråkigare upp i storlekarna. Snart kan vi inte längre köpa kläder från bebisavdelningen där det ändå är lite fredat från extremkönade kläder. Är allergisk mot framför allt farliga kläder. Alltså kläder i mörka och hårda färger tillsammans med "häftiga" tryck. Lika så är jag inte überförtjust i opraktiska prinsessbakelser. För mig är det viktigt med glada färger och rymlig passform. En ska liksom bli glad av att träffa ett barn och ett barn ska kunna leka obehindrat i det hen har på sig. 

Det kanske låter oviktigt för andra men jag tänker att det är de yttre markörerna som liksom styr, medvetet och omedvetet, vårt bemötande av individer. Och för mig är det av vikt att Tigern dels får utrymme att vara ledsen eller besviken eller arg utan att bli bemött av ett "stora starka killen klarar väl det där Hö Hö". Behöver han ha en trösttutte får han en trösttutte. Alltså jag är ingen supermamma, ibland kan jag eller orkar jag inte ta upp han bums. Men min ambition ligger där. Ofta sammanstrålar dåligt humör från Tigerns sida med dåligt humör från min sida och det är en fråga om höna och ägg. Men det är en annan diskussion. Dels vill jag att han ska få upptäckar- och lekutrymme. Kläder går att tvätta. Golv går att skuras. Men tänk själv skillnaden i att bli bemött med ett leende och bus mot sitt still och var tyst. 

Barn är varken gjorda av glas eller ståltråd. De är mjuka små människor som upptäcker världen och vad illustrerar det bättre än färgglada kläder? 

Chip!