grinbellan

En gång per år arrangeras det stora barnkalaset här i stan. En rad arrangörer deltar och allt är gratis! Så fantastiskt fint initiativ och sjukt uppskattat av ungarna (och deras föräldrar). Vi började med att kika på räddningstjänst, polis och en rallybil. Såväl brandmän som poliser fanns på plats och svarade på frågor. Tyvärr ville inte tigern gå in i brandbilen för det hade mamman gärna gjort! Utomhus fanns även scouterna som bjöd på skrabbelucker med kanel och socker. Både jag och gubben var med i scouterna som små och det vore tokroligt om tigern och humlan provade på det framöver också. Sen fastnade vi i en gympasal. Det klättrades i ribbstolar, sprangs och lektes med bandyklubbor. Tigern var i himmelriket minst sagt. Vi vuxna fick en skvätt kaffe under tiden. Sen avslutade vi med att baka pepparkakor. Tigern somnade med sina pepparkakor i handen i vagnen på vägen hem och jag är rätt säker på att han har haft en kanondag! 

Igår tog jag upp de sista futtiga grönsakerna ur lådorna. Nu är denna säsong, som i mitt huvud går under namnet den stora besvikelsen, över! Nästa år ta vi baske mig revange. I år flyttade vi in odlandet till stan från koloniområdet. Vi har ju lyxen att ha tillgång till en gemensam trädgård och då får en lov att nyttja det till max! Plätten vi använt var tidigare nåt slags dumpplats för diverse trädgårdsavfall. Dvs inte enbart löv och döda växter utan  diverse plank och annat som vi forslade bort. Tack alla kompisar som ställde upp och högg i! Ni är bäst!! Utöver skräp var hela plätten täckt i manhögt ogräs tidigare, bilden ovan är från en annan del av trädgården men samma ogräs som jag bråkat med i sommar. Årets slutsater är att blast och sallad trivs med mycket regn. Några morötter däremot såg vi inte skymten av alls. Persilja har vi också kunnat frossa i. Och grönmynta. Att involvera barnen i arbetet är nåt jag tycker är superviktigt! Emellanåt är det lite lätt frustrerande när tigern vill gräva upp befintliga plantor eller lägga saker på grönsakerna. Men vadå? Han lär sig saker! Numera är han mästare på att hitta alla möjliga insekter och kryp (och jag lär mig inte skrika när han håller gråsuggor under näsan på mig). I år har barnen fått vara med och odla potatis, sätta frön och vitlök, vi har vattnat tillsammans och fixat och burit. På vägen till lådorna har han dessutom fått stanna och plocka smultron. Alltså så himla bortskämda vi är! 

För tillfället avlöser förkylningar och annat otyg varandra hör hemma. Senast i raden var gubben som lyckades skada ryggen på vägen till jobbet igår. Käre tid! Men nu börjar jag komma ikapp mig själv igen. Och nu har det över två veckor sen vi var och hälsade på i Norrpan. Typiskt. Vi levererade humlis vagn till ny ägare och det numera helt vagnlösa barnet fick provsitta storebrors lånevagn. Mycket uppskattat men transporter sker fortfarande på mammas mage.