Uppmuntrafetma?

I en stor del av mitt liv har jag ägnat mig åt det självhat jag som tjock förväntas ägna mig åt. Jag har lagt upp stränga dieter som jag sedan inte orkat genomföra pga ogillar att vara kraftigt hungrig. Jag har nupit i fettet och förbannat det. Jag har gråtit och haft ångest. Alltså listan kan verkligen göras superlång. Parallellt med detta har jag blivit utsatt för det tjockhat som finns i samhället. Ofta förklädd till omtanke. Ofta av människor som står mig nära.

Bra skrivet! Tänk om alla kunde få älska sina kroppar och hur otroliga de faktiskt är utan alla dessa skuldbeläggande människor. Är de så griniga och bittra för att de själva plågar sig genom svält eller liknande kanske? Ja, nu kanske jag var elak, men man kan ju undra lite över varför folk ska ha sådana åsikter om någon annans kropp.
Jag tycker fortfarande inte att du platsar under benämningen tjock eller fet. Har ribban flyttats så mycket i den här utseende hetsade världen att en helt normal välmående kropp räknas som tjock? Då har man ju accepterat att en smal kroppsform är "det rätta". Hur mycket ångest lägger det inte på en person som är fet och lider av det. Inte lider på grund av rådande ieal osv utan lider på grund av de konsekvenser det får ur hälsoperspektiv. Nu blev det virrigt, men du kanske hänger med på vart min poäng låg ändå. Kort och gott är det synd att du räknar din normala kropp som tjock för det finns de som är tjocka och överviktiga som får än mer ångest av det. Nu trasslade jag in mig igen...
Ruth, glömde jag skriva
Håller med senaste talare ovanför. Bara för att jag är större än normen vill jag inte kalla mig tjock. För jag är inte tjock! Jag är normal. Ett normal som är rundare än vad som visas som normalt i media osv. Men jag tänker inte lägga på mig en tjockis-label bara för att jag inte ser ut som det som vi är vana att se.